Fornminne med beteckningen Lundby 110:1. Väster om Slätta Damm i Hisingsparken i Lundby församling på Hisingen, på toppen av berget Burshäll finns det lämningar av en fornborg á 300 m x 400 m, med en ca 340 meter lång stenvall, som endast skyddar bergets norra del, då de övriga partierna av bergshöjden avgränsas av delvis mycket branta sluttningar. På norra sidan hittas även en ca 1 meter bred ingång, fast av dagens besökare till fornborgen kommer de flesta via en ny väg uppför berget, då man har anlagt stentrappor och bänkar österifrån. Fordom torde ett parti i söder också ha varit någorlunda lättframkomligt, ty det finns antydningar av korta stenvallar i en klyfta. Smärre arkeologiska undersökningar har gjorts i fornborgen, bland annat 1994 i samband med att en ny mast restes på bergets topp, men inga fornlämningar hittades då, lika lite vid en antikvarisk kontroll 2001 och 2002, då en 7 m x 4 m stor yta handgrävdes i fornborgens norra del inför ett uppsättande av ett stängsel. Inga anläggningar framkom, men tre bitar övrig kvarts påträffades.
Så här såg den ut 1995.
Och så här såg den ut 2014.
Fornborgar är ofta högt belägna i bergig terräng med branta sidor och en
eller flera stenmurar på ställen där det är lätt att ta sig upp för
berget. Dom har ofta ansetts vara försvarsanläggningar från
folkvandringstiden
för 1500 år sen. Men nu vet man att dom har använts under lång tid.
Från bronsålder till medeltid. De äldsta är alltså 3000 år gamla och de
yngsta mindre än 1000 år gamla. Det har spekulerats i om fornborgarna är till flykt, försvar, handel, boplatser, kultplatser, gravhägnader eller något annat.
Video från en promenad utmed fornborgen från öst till väst.
