Hällristningen i Unnered i Göteborg

Denna hällristning består av två dubbellinjiga skepp som är ca 30 och 46 cm långa. Ett med bemanningsträck och ett utan. Det största skeppet har S-formade stävar samt en förlängd och svagt uppåtgående köl eller förstäv. Liknande skepp finns på bronsföremål från yngre bronsåldern, 1100-500 f. Kr. 

Hällristningen upptäcktes 1955 av en svampplockande student. Majoriteten av Göteborgs hällristningar har upptäckts av privatpersoner under 1900-talets senare hälft 

Inom en radie av en kilometer från hällristningen har man undersökt ett flertal boplatser och gravar från bronsåldern. Under denna tid var boskapsskötseln en viktig näring och området kring hällristningen har utgjort attraktiva betesmarker. 

Med all sannolikhet finns det ännu oupptäckta hällristningar i Göteborgsområdet. 

                         

Hällristningen i Unnered 30 april 1998.

                  

Olika teorier har framförts hur dessa tidiga båtar såg ut. Grunden är ursprungsbåten som bevisligen var den enkla urholkade stocken från stenåldern som man sen byggde vidare på. Bronsåldersbåten på de flesta hällristningar, med det karakteristiska utseendet av en "släde" på medar, är enligt vissa teorier en utveckling av stockbåten försedd med utriggare för att öka sidostabiliteten där "meden" undertill, utgör utriggaren som är förbunden med själva skrovet eller stocken med ett större eller mindre antal tvärgående strävor. Det finns belagt från utgrävningar av senare tiders bosättningar att man också gjort "tandembåtar" av två lika stora stockbåtar tätt intill varandra som förenades med tvärgående strävor likt en hoptryckt katamaran vilket ger betydligt högre sidostabilitet och bärighet än enbart ett skrov.

             

Om utriggare användes var det naturligtvis i hög grad kännetecknande för föremålet "båt" för bronsåldersmänniskan. Ytan mellan skrov och utriggare kunde utnyttjas som en lastyta vilket vissa båtavbildningar antyder där man huggit in många strävor mellan skrov och utriggare eller ristat "kryss" mellan skrov och utriggare. Utriggaren är på de flesta hällristningar inte försedd med några utsmyckningar utan bara uppåtböjd i ena eller båda ändar. 

              

Skrovet där besättningen förmodligen satt på knä, som visas på en del hällristningsbåtar i Tanum, är däremot i de mer detaljrika avbildningarna i de flesta fall försedd med större uppåtböjda strävor, främst i den ena änden, förmodligen i fören på båten, som avslutats med någon typ av djurhuvud, ofta med horn som utsmyckning. De flesta är eniga om att de vertikala streck som huggits in likt en kam utgör besättningen som sitter på rad efter varandra i skrovdelen vilket belagts av att på vissa avbildningar är de enkla strecken försedda med en avslutande rund del som man tolkat som en människas huvud. Att man i vissa fall huggit in oproportionerligt många i besättningen, upp till fler än 40 personer är en underlighet som förklarats som fantasiavbildningar. Den storlek på farkost kunde man rimligen inte tillverka på bronsåldern.

                    

Karta över hällristningen: