lördag 26 januari 2019
torsdag 24 januari 2019
måndag 21 januari 2019
Borgholms slottsruin på Öland 8 juli 1999
Den ligger utanför Borgholm på Öland. Ruinen är en av Ölands största turistattraktioner, med bland annat riddarskolor, olika guidningar och utställningar.
I slutet av 1100-talet byggdes ett mäktigt torn, en kastal, som snart omgärdades av en ringmur. Borgen byggdes under 1200-talets senare del och torde ha stått klar 1281.
Under krigen mellan Sverige och Danmark förstördes slottet i början av 1500-talet och upprustades inte förrän under Johan III:s regeringstid.
Från 1572 var först Johan Baptista Pahr och sedan dennes bror Dominicus byggmästare på slottet, som då blev en av Sveriges första bastionsfästningar. Arbetena på slottet upphörde dock 1593, på hertig Karls befallning, men 1602 började försvarsverken förstärkas, och härmed fortsattes till Kalmarkrigets utbrott. 8 augusti 1611 inneslöts slottet av danskarna, och redan följande dag uppgavs det av sin befälhavare, Johan Månsson Ulfsparre, men 27 september 1611 kringrändes det av Gustaf Adolf, som dock inte förrän 7 oktober lyckades förmå den danske befälhavaren Kristen Hansen att kapitulera. 2 juni 1612 kom danskarna tillbaka och efter 9 dagars beskjutning uppgavs slottet av Peder Michelsson (Hammarsköld) till Gert Rantzau.
Efter freden i Knäred 1613 återlämnades det i utplundrat och illa medfaret tillstånd, så att reparationsarbeten måste påbörjas. Dessa avbröts dock efter ett tiotal år. Ett mindre jordverk byggdes dock 1643, och från 1651, då Öland förlänats åt Karl Gustav, fortsattes slottsbyggnaden under ledning av Nicodemus Tessin den äldre. När krig med Danmark återigen bröt ut, var Borgholms slott så pass befäst, att kapten Henrik Julius Heideman kunde försvara det mot danskarna, vilka den 17 augusti försökte en stormning. Följande dag undsattes slottet av amiral Wachtmeister, som fördrev danskarna.
Byggnadsarbetena avstannade efter Karl X Gustavs död 1660. De återupptogs 1681 men nedlades snart igen. Slottet blev därför aldrig fullbordat enligt Tessins plan, och Erik Dahlberghs ståtliga teckning i det berömda verket Suecia antiqua et hodierna är sålunda oriktig. Så småningom förföll även den färdiga delen av borgen. I de sista användbara lokalerna fanns mot slutet bland annat skola och textilfärgning. 14 oktober 1806 fullbordade en vådeld förstörelseverket.
Bild från en annan uppladdare:
I slutet av 1100-talet byggdes ett mäktigt torn, en kastal, som snart omgärdades av en ringmur. Borgen byggdes under 1200-talets senare del och torde ha stått klar 1281.
Under krigen mellan Sverige och Danmark förstördes slottet i början av 1500-talet och upprustades inte förrän under Johan III:s regeringstid.
Från 1572 var först Johan Baptista Pahr och sedan dennes bror Dominicus byggmästare på slottet, som då blev en av Sveriges första bastionsfästningar. Arbetena på slottet upphörde dock 1593, på hertig Karls befallning, men 1602 började försvarsverken förstärkas, och härmed fortsattes till Kalmarkrigets utbrott. 8 augusti 1611 inneslöts slottet av danskarna, och redan följande dag uppgavs det av sin befälhavare, Johan Månsson Ulfsparre, men 27 september 1611 kringrändes det av Gustaf Adolf, som dock inte förrän 7 oktober lyckades förmå den danske befälhavaren Kristen Hansen att kapitulera. 2 juni 1612 kom danskarna tillbaka och efter 9 dagars beskjutning uppgavs slottet av Peder Michelsson (Hammarsköld) till Gert Rantzau.
Efter freden i Knäred 1613 återlämnades det i utplundrat och illa medfaret tillstånd, så att reparationsarbeten måste påbörjas. Dessa avbröts dock efter ett tiotal år. Ett mindre jordverk byggdes dock 1643, och från 1651, då Öland förlänats åt Karl Gustav, fortsattes slottsbyggnaden under ledning av Nicodemus Tessin den äldre. När krig med Danmark återigen bröt ut, var Borgholms slott så pass befäst, att kapten Henrik Julius Heideman kunde försvara det mot danskarna, vilka den 17 augusti försökte en stormning. Följande dag undsattes slottet av amiral Wachtmeister, som fördrev danskarna.
Byggnadsarbetena avstannade efter Karl X Gustavs död 1660. De återupptogs 1681 men nedlades snart igen. Slottet blev därför aldrig fullbordat enligt Tessins plan, och Erik Dahlberghs ståtliga teckning i det berömda verket Suecia antiqua et hodierna är sålunda oriktig. Så småningom förföll även den färdiga delen av borgen. I de sista användbara lokalerna fanns mot slutet bland annat skola och textilfärgning. 14 oktober 1806 fullbordade en vådeld förstörelseverket.
Bild från en annan uppladdare:
Runsten i Seby på Öland 6 juli 1999
Den står på östra sidan om landsvägen ungefär tre kilometer norr om Segerstads kyrka. Stenen är tre meter hög och består avkalksten. Den är 1,75 meter bred vid basen och cirka en och en halv till två decimeter tjock. Runorna är 11 till 14 cm höga. Stenen som varit omkullfallen restes på nytt och ristningen ifylldes med färg 1966, 1974 och 1991. Skadan i övre högra hörnet fanns redan 1634.
Texten på stenen lyder: Ingjald och Näf och Sven, de läto resa [stenen] efter Rodmar, sin fader.
Texten på stenen lyder: Ingjald och Näf och Sven, de läto resa [stenen] efter Rodmar, sin fader.
Eketorps borg på Öland 6 juli 1999
Eketorps borg är en fornborg från järnåldern belägen på Alvaret i Gräsgårds socken på sydöstra Öland. Borgen byggdes ut avsevärt under medeltiden och har genom tiderna haft växlande funktioner; från tidigare defensiv ringborg till medeltida fristad, och senare förläggning för en kavallerigarnison. Under 1900-talet rekonstruerades Eketorp under ledning av Riksantikvarieämbetet och arkitekt Nils Arne Rosén. Platsen har använts för att visa medeltida hantverk och tekniker och har också använts för att iscensätta medeltida slag. Eketorp är det enda av 19 kända förhistoriska försvarsverk på Öland som har blivit fullständigt utgrävt. Bara vid Eketorp hittades 24 000 olika föremål. Södra Ölands odlingslandskap klassades 2000 som världsarv av Unesco.
Eketorp uppfördes av den ursprungliga järnåldersbefolkningen runt år 400 e.Kr. - under en period då de bosatta hade nära band till Romarriket. En teori är att ringborgar vid den här tiden var en religiös samlingsplats där ceremonier utfördes. Samtidigt skyddade befästningen lokalbefolkningen när fiender invaderade. Den runda formen beror möjligen på läget. Ute på flack mark kunde anfall komma från vilket håll som helst. Det första försvarsverket mätte cirka 57 meter i omkrets. Kalksten användes, stenarna staplats på varandra. Bruk eller annat bindmedel användes inte.
På 500-talet utökades cirkeln till cirka 80 meter i diameter.[3] Från den här tiden har man hittat ett femtiotal celler, eller mindre strukturer inom anläggningen. Vissa låg mitt i borgen och andra var inbyggda i ringmuren. Under senare delen av 600-talet övergavs borgen. Orsaken är inte känd. Borgen förblev oanvänd till tidigt 1000-tal, då den byggdes upp på nytt. Den gamla strukturen användes, med undantag för att vissa av de inre strukturerna som tidigare var i sten ersattes med timmerkonstruktioner. Dessutom restes en andra försvarsmur. Enligt arkeologer som bott i Eketorp under vinterförhållanden, kan husen uppvärmas till 25 grader genom bara att med ved elda i befintliga enkla eldstäder med rökavlopp i gavelspetsarna.
Bild från en annan uppladdare:
Eketorp uppfördes av den ursprungliga järnåldersbefolkningen runt år 400 e.Kr. - under en period då de bosatta hade nära band till Romarriket. En teori är att ringborgar vid den här tiden var en religiös samlingsplats där ceremonier utfördes. Samtidigt skyddade befästningen lokalbefolkningen när fiender invaderade. Den runda formen beror möjligen på läget. Ute på flack mark kunde anfall komma från vilket håll som helst. Det första försvarsverket mätte cirka 57 meter i omkrets. Kalksten användes, stenarna staplats på varandra. Bruk eller annat bindmedel användes inte.
På 500-talet utökades cirkeln till cirka 80 meter i diameter.[3] Från den här tiden har man hittat ett femtiotal celler, eller mindre strukturer inom anläggningen. Vissa låg mitt i borgen och andra var inbyggda i ringmuren. Under senare delen av 600-talet övergavs borgen. Orsaken är inte känd. Borgen förblev oanvänd till tidigt 1000-tal, då den byggdes upp på nytt. Den gamla strukturen användes, med undantag för att vissa av de inre strukturerna som tidigare var i sten ersattes med timmerkonstruktioner. Dessutom restes en andra försvarsmur. Enligt arkeologer som bott i Eketorp under vinterförhållanden, kan husen uppvärmas till 25 grader genom bara att med ved elda i befintliga enkla eldstäder med rökavlopp i gavelspetsarna.
Bild från en annan uppladdare:
torsdag 17 januari 2019
Skeppssättning på Gettlinge gravfält på Öland 1999
Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta.
På gravfältet fanns omkring 250 gravar. Idag återstår mer än 200. De flesta är stensättningar från yngre bronsåldern och järnåldern. I kvadratiska eller runda stensättningar har man funnit stenkistor med obrända skelett. Fältets norra del är mest varierande. De stora kalkstenshällarna där har rests för att märka ut platsens betydelse. På en imponerande, 30 meter lång skeppssättning, som består av 23 resta granitblock intill varann, finns ett tjugotal skålgropar. Skålgropar är ett ständigt återkommande motiv på stenar från bronsåldern.
Omkring år 1900 undersöktes 15 gravar i Gettlinge. Det var enbart mansgravar, några innehöll vapen men de flesta var plundrade. Den bäst bevarade graven bestod av tio kalkstenshällar och ett dubbelt lager täckstenar. Den döde hade lagts i graven tillsammans med sin hund, två spjut, en sköld och sporrar. Denna gravform är från första århundradet efter Kristus. Gravfältet utnyttjade under 2000 år från 1000 före Kristus till 1050 efter Kristus.
På gravfältet fanns omkring 250 gravar. Idag återstår mer än 200. De flesta är stensättningar från yngre bronsåldern och järnåldern. I kvadratiska eller runda stensättningar har man funnit stenkistor med obrända skelett. Fältets norra del är mest varierande. De stora kalkstenshällarna där har rests för att märka ut platsens betydelse. På en imponerande, 30 meter lång skeppssättning, som består av 23 resta granitblock intill varann, finns ett tjugotal skålgropar. Skålgropar är ett ständigt återkommande motiv på stenar från bronsåldern.
Omkring år 1900 undersöktes 15 gravar i Gettlinge. Det var enbart mansgravar, några innehöll vapen men de flesta var plundrade. Den bäst bevarade graven bestod av tio kalkstenshällar och ett dubbelt lager täckstenar. Den döde hade lagts i graven tillsammans med sin hund, två spjut, en sköld och sporrar. Denna gravform är från första århundradet efter Kristus. Gravfältet utnyttjade under 2000 år från 1000 före Kristus till 1050 efter Kristus.
Gettlinge gravfält 6 juli 1999
Runstenen Karlevistenen på Öland 5 juli 1999
Karlevistenen, med signum Öl 1, är Ölands äldsta och en av Sveriges märkligaste runstenar. Den står på en åker i Karlevi bys sjömarker i Vickleby socken och nära Kalmarsund.
Stenen är ett 130 centimeter högt flyttblock av grå kvartsporfyr, troligen från trakten väster om Oskarshamn. Den är rest omkring år 1000, troligen i slutet av 900-talet, efter en dansk hövding, Sibbe den gode eller Sibbe den vise, Foldars son. Stenen står på sin ursprungliga plats och av en teckning från 1600-talet framgår att den stått mellan två nu bortodlade gravhögar. Enligt inskriften har den döde blivit gravsatt i den ena av dem. Att stenen står avlägset på en öde strand tyder på att Sibbe avlidit på färd förbi och höglagts på landbacken av sitt följe. Vissa menar att stenen blivit rest av daner som varit på hemväg efter att ha deltagit i slaget vid Fyrisvallarna utanför Uppsala kring år 985.
Inskriften består av en kortare del på prosa som namnger hövdingen: "Denna sten blev satt efter Sibbe [den] gode, Foldars son, men hans följe satte på ön [detta minnesmärke]".
Stenen är ett 130 centimeter högt flyttblock av grå kvartsporfyr, troligen från trakten väster om Oskarshamn. Den är rest omkring år 1000, troligen i slutet av 900-talet, efter en dansk hövding, Sibbe den gode eller Sibbe den vise, Foldars son. Stenen står på sin ursprungliga plats och av en teckning från 1600-talet framgår att den stått mellan två nu bortodlade gravhögar. Enligt inskriften har den döde blivit gravsatt i den ena av dem. Att stenen står avlägset på en öde strand tyder på att Sibbe avlidit på färd förbi och höglagts på landbacken av sitt följe. Vissa menar att stenen blivit rest av daner som varit på hemväg efter att ha deltagit i slaget vid Fyrisvallarna utanför Uppsala kring år 985.
Inskriften består av en kortare del på prosa som namnger hövdingen: "Denna sten blev satt efter Sibbe [den] gode, Foldars son, men hans följe satte på ön [detta minnesmärke]".
Fornborgen Gråborg på Öland 5 juli 1999
Gråborg i Algutsrums socken i Mörbylånga kommun är Ölands största fornborg. Den består av en rund ringmur, cirka 4 meter hög. På utsidan ligger stenarna delvis i murbruk, vilket gör att muren genom tiderna har kunnat bevaras ganska väl. Gråborg har tre öppningar varav en har varit försedd med en tornöverbyggnad, som konstruerades under medeltiden. Inne i själva borgen har man inte funnit några rester av hus eller andra byggnader. Borgens storlek visar dock att den varit en central punkt i äldre tider, kanske en handelsplats. I äldre tider kallades borgen för "Backaborg" eller "Borg".
På borgens område har man gjort rikliga arkeologiska lösfynd vilka nu förvaras på Länsmuseet i Kalmar. De äldsta delarna av fornborgen är sannolikt från 500-talet. Sin nuvarande storlek fick borgen under 1100-talet, efter att ha byggts ut i etapper. Det inre av borgen är numera gräsbevuxen, borgens form är elliptisk och med en storlek av ungefär 210 gånger 160 meter.
Enligt en sägen är Gråborg starkt förknippad med motkungen Burislev Sverkersson, som jämte sin halvsyster Sofia av Minsk hade sin uppväxt här.[källa behövs]
Inuti Gråborg. Det går att vrida runt bilden.
På borgens område har man gjort rikliga arkeologiska lösfynd vilka nu förvaras på Länsmuseet i Kalmar. De äldsta delarna av fornborgen är sannolikt från 500-talet. Sin nuvarande storlek fick borgen under 1100-talet, efter att ha byggts ut i etapper. Det inre av borgen är numera gräsbevuxen, borgens form är elliptisk och med en storlek av ungefär 210 gånger 160 meter.
Enligt en sägen är Gråborg starkt förknippad med motkungen Burislev Sverkersson, som jämte sin halvsyster Sofia av Minsk hade sin uppväxt här.[källa behövs]
Inuti Gråborg. Det går att vrida runt bilden.
St Knuts kapell på Öland 5 juli 1999
Strax intill Gråborg ligger ruinerna av Sankt Knuts kapell. Kapellet uppfördes under 1100-talet och övergavs under 1500-talet och dess enda klocka konfiskerades till kronan 1560. Idag finns endast den västra gaveln och triumfbågen kvar. En stavkorshäll finns numera i Algutsrums kyrka liksom ett altarskåp som är ett av Ölands största. Kapellbyggnaden har troligen omgivits av en mindre kyrkogård, såväl skelett som gravstenar har påträffats i närheten.
Namnet härstammar från den danske helgonkonungen Knut som blev dödad i ett uppror i Odense år 1086. Namnet tyder på att platsen har haft kontakter med Danmark och de danska Knutsgillena. I närheten ligger också Borgs by, som sedan 1945 ägs av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.
Namnet härstammar från den danske helgonkonungen Knut som blev dödad i ett uppror i Odense år 1086. Namnet tyder på att platsen har haft kontakter med Danmark och de danska Knutsgillena. I närheten ligger också Borgs by, som sedan 1945 ägs av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.
onsdag 16 januari 2019
Kalmar slott 4 juli 1999
Det var renässansdagar när jag kom dit så folk var utklädda och det var många människor på besök.
Rundqvistagården i Duvemåla 3 juli 1999
Rundqvistagården ligger norr om Emmaboda i Småland. Här bodde fyra syskon som förblev ogifta och levde tillsammans väldigt gammalmodigt. De var sparsamma och levde utan elektricitet, telefon, vatten och avlopp. Ägorna sköttes med gamla brukningsmetoder och dom köpte sällan någonting. När den siste dog 1989 kom sanningen fram att dom hade sparat undan en miljon kronor i kontanter på gården. Hela egendomen tillföll Allmänna arvsfonden eftersom inget testamente fanns och arvingar saknades.
Rundqvistagården hålls numera öppen för turister under somrarna med guidning och ett kafé med hembakat bröd. Duvemåla är också känt från Utvandrarserien av Vilhelm Moberg, där Kristina i berättelsen kommer från Duvemåla, och musikalen Kristina från Duvemåla, baserad på samma tema. Mittemot Rundqvistagården föddes 1833 Johanna Johannesdotter, Vilhelm Mobergs mormor. Det huset revs under 1930-talet.
Rundqvistagården hålls numera öppen för turister under somrarna med guidning och ett kafé med hembakat bröd. Duvemåla är också känt från Utvandrarserien av Vilhelm Moberg, där Kristina i berättelsen kommer från Duvemåla, och musikalen Kristina från Duvemåla, baserad på samma tema. Mittemot Rundqvistagården föddes 1833 Johanna Johannesdotter, Vilhelm Mobergs mormor. Det huset revs under 1930-talet.
tisdag 15 januari 2019
Inspelningsplatsen för filmen Utvandrarna
Klasatorpet är en småländsk torpstuga från 1800-talet som sedan 1969 är ett sommaröppet hembygdsmusem. Vid inspelningen av Vilhelm Mobergs roman Utvandrarna 1969 var torpet inspelningsplats för huvudpersonernas bostad Korpamoen. Klasatorpet ligger i Långasjö, sydväst om Emmaboda i Småland.
Torpet byggdes i början av 1800-talet, och namnet fick det efter före detta ryttare Per Klase i Växjö kompani som bodde här en tid. Sedan beboddes det av flera familjer.
Klasatorpet sköts av Långasjö hembygdsförening, som äger husen och intilliggande marker efter att dessa köpts loss från kyrkan. Avsikten är att bevara torpmiljön och bruka jorden som på tidigt 1800-tal.
Vid Klasatorpet 1 km söder om Långasjö i Småland 2 juli 1999
Åren 1846–1930 emigrerade omkring 1,3 miljoner svenskar till USA, varav omkring 1200 personer från Långasjö och några från Klasatorpet. Småland hade den största utvandringen av alla landskap i Sverige. Cirka hälften av Långasjö sockens invånare utvandrade.
Inför filmatiseringen av Utvandrarna sökte filmregissören Jan Troell efter en autentisk torpmiljö som kunde föreställa Korpamoen från Vilhelm Mobergs roman. Med hjälp av Långasjö hembygdsförening fann han Klasatorpet som liknade "ett sextondels mantal Kronoskatte Korpamoen". Vilhelm Moberg godkände själv platsen som lämplig, även om han tyckte att marken kunde ha varit lite stenigare. Klasatorpet omvandlades på 6 månader till Korpamoen och på sommaren 1969 var inspelningarna på platsen klara.
Redan när filminspelningen pågick började torpet besökas av turister. Klasatorpet ser idag precis ut som under tiden för filminspelningen. Därigenom kan man få en bild av hur livet tedde sig här på 1800-talet. Vilhelm Moberg själv var inte förtjust i turismen kring Korpamoen. 1971 skrev han ett brev där han påpekade att Korpamoen var ett av honom påhittat namn och förbjöd användandet av namnet i marknadsföringen av Klasatorpet. Det hindrade inte att turismen kring gården fortsatt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)