Eksjöhovgårds slottsruin

Eksjöhovgård ligger på en liten ö i Eksjöhovgårdssjön strax öster om Sävsjö i Småland. Ruinen utgör motiv för Sävsjö kommuns vapen trots att Sävsjö är en sentida järnvägsknutpunkt och att Eksjöhovgård möjligen anspelar på medeltidsstaden Eksjö som ligger några mil norrut.

               

 Slottsruinen 14 juni 2005

Första referensen till Ekesjö är från 1287. Som hovgård omtalas Ekesjö först under slutet av 1600-talet, men det är möjligt att gården haft den statusen längre tillbaka i tiden. Under 1300-talet omtalas Ekesjö som tingsplats i Västra härad. Sven Sture bytte till sig Ekesjö 1420 och bosatte sig här, det var troligen han som lät uppföra den första borgen på ön i Eksjöhovgårdssjön. I det äldsta stenhuset från början av 1500-talet ingår delar av ett försvarstorn från den tiden. Efter Sven Sture ärvde gården av Bo Stensson (Natt och Dag), Nils Bosson (Sture), Svante Nilsson (Sture), Sten Sture den yngre och Svante Sture den yngre. Inga av dessa tycks dock ha varit bosatta här.

Enligt traditionen skulle Sten Sture den yngre använt byggnaden som jaktslott. Omkring 1630 ärvde fältmarskalken Carl Mauritz Lewenhaupt godset och på 1650-talet lät han uppföra det stenhus som idag utgör slottsruinen. Byggnationen hann inte färdigställas före Lewenhaupts död 1666 och arvingarna hade inte råd att slutföra den. På 1730-talet, då med greve Magnus Julius De la Gardie som slottsherre, revs den övre våningen och ingången flyttades. Senare ägare hamnade på ekonomiskt obestånd och 1812 såldes slottets koppartak varefter byggnaden snabbt förföll. Ruinen har sedermera säkrats mot ytterligare förfall.

År 2014 firade man i Sävsjö kommun 350-årsjubileum för byggnadens uppförande i sten.

              

                      

                       

                    

Hembygdsparken i Sävsjö

Sävsjö Hembygdspark är öppen för allmänheten och där finns sju byggnader från 1700- och 1800-talen. Byggnaderna har flyttats dit från byar runt Sävsjö under 1920-talet och framåt, den sista är Vaxblekeriet år 1965.

           

Bilder från 14 juni 2005. 

            

            

                  

        

             

             

Kvarnen i Komstad

Komstad ligger några km väster om Sävsjö i Småland. Kvarnen byggdes 1871 och två våningar tillkom 1921. Det var ett gediget bygge som håller än idag. Kvarnen var något av ett centrum för folket i området för många behövde mala och där var ständigt liv och rörelse.

Det har funnits kvarn där även tidigare som nämndes redan på 1370-talet och 1697. Det var både husbehovskvarnar och en där man malde åt allmänheten. Men dom är borta sedan länge.



Bilder från 14 juni 2005: 

                

Domarringen i Vargön

Hästevads stenar i Västra Tunhems socken utanför Vänersborg i Västergötland är en fornlämning av typen domarring. Den ligger i sydöstra utkanten av Vargöns tätort och vid foten av Halleberg nedanför Ättestupan. Trolig datering är äldre järnålder. Domarringen är omkring 19 meter i diameter och består av 8 resta stenar som är 1,6-2,4 meter höga. 

             

En domarring är en forntida gravanläggning. Domarringar kom i bruk under slutet av bronsåldern, och var vanligast under folkvandringstiden. Domarringen är en typ av stenkrets där resta stenar eller klumpstenar är glest placerade så att en cirkelform bildas (jämför skeppssättning). Stenarna är ofta udda till antalet, sju eller nio stenar är det vanligaste.

               

Namnet domarring kan härledas till en medeltida uppfattning att domarringar var en sorts tingsplatser där man fattade rättsliga beslut. På varje sten satt en utvald domare och i och med det udda antalet stenar kunde en dom aldrig bli oavgjord. Från järnåldern finns dock inga tecken som tyder på en sådan funktion. Domarringar har ibland visat sig vara brandgravar, dock relativt fyndfattiga. Sekundärgravar kan ha tillkommit i efterhand.

                            

Hästevads stenar 13 maj 2005

                  

Platsen har besökts och beskrivits av många namnkunniga personer, bland annat Erik Dahlbergh (med Suecia antiqua et hodierna på 1660-talet) och Carl von Linné 1746. I sin reseskildring skriver Linné att ”många ätteplatser lågo omkring domarringen och andra närmare Ättestörtan”. Vid kung Adolf Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas besök på platsen 1754 befanns en av ringens stenar vara omkullfallen. På kungens order blev den upprest och som minne av händelsen har kungaparet fått sina namn inhuggna i den.

Intill domarringen finns en gravhög som är 1,6 meter i diameter och 1,5 meter hög. Troligen är den stora kulle som domarringen är placerad på också en gravhög. Tidigare var dessa gravar en del av ett ganska stort gravfält, ibland kallat Hästevadets gravfält, som till stor del försvann i samband med byggandet av järnvägen på 1860-talet.

            

På platsen är också ett minnesmärke uppsatt med anledning av att Götiska förbundet höll ting här 1818, 1819 och 1821.

           

                

Hällkistan i Fristad

På en grusås ovanför Viskan i Mölarps naturreservat finns denna hällkista. Den kallas i folkmun för Kungagraven. Det verkar inte finnas någon tradition i trakten kopplad till den. Den är omkring fyra tusen år gammal, jämngammal med Egyptens pyramider och i förhållandevis gott skick, men saknar några takhällar.

             

Bild från 6 maj 2005.