Hammermölle kvarn i Danmark

Hammermölle kvarn i Hellebæk socken är en vattendriven kvarn vid Hellebækken. Det var en av sju vattenverk som med verkstäderna i Bøssemagergade utgjorde Kronborg Gevärsfabrik.

Hammermölle kvarn 10 juli 2003

När Frederik II beställde Kronborg behövdes vattenkraftverk och ett omfattande kanal- och inneslutningsarbete började i skogarna runt Hellebæk. Under 1576 byggdes en kvarn nära stranden och fick namnet Kongens Mølle.

Christian 4 ville använda detta vattenkraftsystem för vapenproduktion och 1598 uppförde han det första hammarverket i Hellebæk. År 1600 kom ett kanongjuteri till Helsingør. Kanonerna borrades och testades i Kongens Mølle. På fabriken tillverkades byggnadsfästen och några vapen. Herre snickare Casper Fincke arbetade här från 1622 till 1630.

Hammerverket byggdes 1600 som ett kopparbruk och grovsmed och under de följande åren ägdes ibland av privata män; sålunda var det en kort tid i händerna på kopparsmeden Henrik Ehm, som från 1656 hade ett kopparbruk i Kronborg, men 1659 utbytte det med Hammerverket (Ehm ägde också en tid Holmegaard vid Hornbæksom han sköt till Eiler Holck till S. Elkjær, befälhavare i Kronborg 1662); emellertid hade han det bara fram till 1664. Några år senare omvandlades Hammermøll till en gevärfabrik av staten, under namnet "Kronborg Gun Factory". Peter Westhof fick ett kungligt brev 1669 för att driva det som sådant, men det gick ut under de närmaste åren och var på olika händer, snart som leasing, snart som ägde, flera gånger stängdes till och med tillfälligt tills krigskommissionären Stephen Hansen fick det 1743 och förde det till framsteg.

Under kriget mot Sverige 1658 - 1660 förstördes många fabriker och verkstäder. Därför var produktionen instabil under flera år.

Under 1743 köpte regementskvarter Stephen Hansen Kronborg Geværfabrik, som anläggningen nu kallas. Under 1765, samma år som den nuvarande Kongens Mølle byggdes sålde Stephen Hansen företag till staten för 120.000 rigsdaler 1765. Staten försökte utan framgång att driva verksamheten med lönsamhet, och efter flera intriger i domstol fick Hellebæk Gods 1769 säljas till kassör och länsbaron Heinrich Schimmelmann för 70 000 rigsdaler.
På 1770- talet registrerades vallonska vapensmeder, och till dem uppfördes Mesterboligerne och Skæftergården längs Bøssemagergade. Husen innehöll både verkstäder och hus för mästarna och deras svenskar. Produktionen växte och levererade under många år ca 6.000 gevär varje år till armén. I slutet av 1700-talet anställde Kronborgs gevärsfabrik 150 - 200 män.

Den 1 april 1870 stängdes gevärsfabriken när Hammermøllen, med vattenverk, ett anslag till tavern och sprithandel, såldes bort av fideikommiset, och några år senare inrättades Hellebæk Klædefabrik. Hellebæk Klädfabriker med arbetshem (ett grundföretag från 1873, som 1895 sysselsätter cirka 200 anställda årligen vid sekelskiftet för cirka 400 000 danska kronor kläder och 300 000 bomullsvaror.
               
               
               

Skottorps slott

Skottorps slott 7 juli 2003

Veka, som varit den ursprungliga huvudgården, omnämnes redan i början av 1300-talet. År 1488 hör man talas om en Axel Bång till Skotterup. Åren 1536–1562 skrev sig Axel Andersson Jernskägg som herre till Skottorp. År 1663 såldes godset av Holger Rosencrantz på Dömestorp till assessor Peter Julius Coyet, som samma år sålde det vidare till hovkansler Frans Joel Örnestedt. Hans dotterdotter Marianne von Krassow lämnade vid sin död 1790 godset till sonen Gustaf Adam von Krassow.

Hans söner delade det 1801 på så sätt, att kapten Carl Gustaf von Krassow fick huvudgården, även kallad Gamla Skottorp. Ryttmästare Gustaf Mauritz von Krassow fick Nya Skottorp, som byggdes av honom. År 1813 sålde kapten von Krassow Gamla Skottorp till kommerseråd Peter Möller, som lät göra stora förbättringar. Hans änka överlät det 1846 till sin brorson ryttmästare Peter Möller. Genom skogsplanteringar och ett rationellt jordbruk förbättrade denne godset till ett av Hallands bästa.

Det gamla slottet byggdes av Frans Joel Örnestedt, efter ritningar av Nils Eosander. I kungasalen firades den 6 maj 1680 bröllopet mellan Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark. Inför bröllopet gjordes en omfattande tillbyggnad. Den här gången anlitades Nicodemus Tessin den äldre och efter hans ritningar uppfördes en två våningar hög festsal med hög kupol med omgivande rum för kungafamiljen.

1816 revs det gamla slottet, då betydligt förfallet, av kommerserådet Möller, som de följande åren lät uppföra det nuvarande slottet i empirestil. Carl Fredrik Sundvall var arkitekt för den nya byggnaden. I samband med ombyggnaden försvann kungssalen.
     
         
               

Hembygdsparken på Galgberget i Halmstad

Här finns ett dussintal gamla hus från Halland. Ryggåsstuga från 1700-talet, brygghus, manhusbyggnad, undantagsstuga, sommarstuga med mera.

Bilderna är från 5 juli 2003.

             

Sperlingholms slott

Sperlingsholm är ett gods i Övraby socken i Halmstads kommun uppkallat efter ätten Sperling. Sperlingsholm ligger strax utanför Halmstad, vid Nissan.

Sperlingsholm har namn efter Hallands förste svenske guvernör, friherre Caspar Otto Sperling. Denne bildade 1648 egendomen genom inköp av sätesgården Snidstrup(Snöstorp), Frennarp samt 78 ytterligare gårdar. Snidstrup hade anor från 1200-talet och från den gården överflyttades sätesfriheten till Sperlingsholm. Den nya sätesgården blev förlagd till byn Klackerups ägor norr om Nissan. Caspar Otto Sperling lät i början av 1650-talet uppföra en huvudbyggnad samt ekonomibyggnader omgivna av en vallgrav. Kvar av dessa är huvudbyggnaden, "Gammelgård", en kraftig timmerbyggnad i ett och ett halvt plan på en uppmurad källare med metertjocka murar samt kryss- och tunnvalv.

Godset tillhörde sedan sonen Göran Sperling och dennes änka fram till 1747, varefter det 1748 löstes av fältmarskalken Georg Bogislaus Staël von Holstein (gift med Görans dotterdotter), men samma år såldes godset till dennes svåger, sedermera fältmarskalken Carl Henrik Wrangel.

Sperlingholms slott 5 juli 2003 

         
Det ärvdes 1755 av yngste sonen Georg Gustaf Wrangel ("Brännvins-Wrangel"), som, när han 1789 lämnade landet, överlät Sperlingsholm till sin brorson Carl Adam Wrangel af Adinal. Denne skänkte det 1810 tillsammans med Araslöv i Skåne till sin son, Henning Gustav Wrangel. Eftersom han var barnlös, ärvdes det 1833 av hans kusiner Malcolm och Hugo Hamilton. Dessa fick ekonomiska problem och 1866 såldes Sperlingsholm till kammarherre Carl Johan Gammal Kuylenstierna. Inför försäljningen presenterades ett prospect som angav den totala arealen till 22 000 tunnland. Av dessa utgjorde åker och odlad mark till 4 500 tunnland, ängsmark 4 500 tunnland och resten var skog och utmark. Själva sätesgården omfattade 400 tunnland odlad jord och 300 tunnland ängsmark.

Carl Johan köpte godset Sperlingsholm för 850 000 riksdaler. Han var inte okänd i trakten eftersom han redan var ägare till Susegården, Marielund och Fröslida gård. Å 1888 gav han egendomen till sin ende son, Carl Sebastian Kuylenstierna som bidrog med en stor del av byggnationen på Nyhem. År 1948 överlämnades gården till sonen Carl Wilhelm Kuylenstierna. Carl Sebastian avled 14 mars 1949. Släkten finns fortfarande kvar på godset.
                       

             

Hyltebruks hembygdsgård 4 juli 2003

Med högloftstuga från 1700-talet, två stugor från 1800-talet, ladugård från 1600-talet samt en ekonomibyggnad med scen.