Sverige förr i tiden

Sverige förr i tiden och vårt ursprung. Gjord av mig med Gemini AI i maj 2026. Titta med fullskärm.

            

Beethovens ofullbordade 10:e symfoni i sin helhet

Hur AI tänker sig att symfonin kunde vara. Den har tränats på Beethovens bevarade utkast från 1820-talet tror jag och därigenom skapat en trolig symfoni. Och det låter utmärkt.

           

             

Svenska utvandringen till Minnesota

De första svenskarna anlände till territoriet Minnesota 1850 och bosatte sig i Scandia. Vid 1920 var nästan en fjärdedel av Minnesotas utlandsfödda invånare svenskar, vilket gjorde delstaten till hem för fler svenskar än någon annan delstat förutom Minnesota och St. Paul. Omkring hälften levde i Minneapolis och St. Paul.

Olof Olsson från Nerikes Kil utvandrade ca 1880 till Rush City, Minnesota

Från och med 1850-talet gick svenska immigranter i land i New York eller Montreal, på väg mot Chicago, där de kunde ta tåget till Rock Island, och sedan ångbåt uppför Mississippifloden. De sökte återupprätta sitt jordbrukssätt på amerikansk mark. De första svenskarna nådde området kring Chicago Lakes 1851, och det blev sedermera det mest utvecklade svenska området i nationen. Andra tidiga bosättningar utvecklades i Goodhue och Carver countyn.

På 1860-talet lockade Minnesota svenska bosättare hit för att köpa järnvägsbidragsmark. Svenska bosättningar växte fram längs järnvägslinjerna, västerut mot Kandiyohi county och norrut mot Moorhead. Bönderna kompletterade sina inkomster genom att hugga timmer eller hjälpa till att bygga järnvägar. När städerna Minneapolis och St. Paul växte snabbt på 1870- och 1880-talen fann tusentals svenska män arbete där, särskilt inom timmerindustrin och byggbranschen. Kvinnor arbetade som hembiträden, kokerskor, tvätterskor, vaktmästare eller sömmerskor i klädfabriker.

       

En ångdriven tröskmaskin i närheten av Hallock i Minnesota 1882

Bland de mest läskunniga immigranterna publicerade svenskar snart tidningar på sitt modersmål. Många kom från Småland, Skåne och Dalarna. Kyrkorna var centrum för de flesta svenska bosättningarna, oavsett om det var Lutherska, Baptistiska, Metodistiska eller Missionsförbundet.

Svenskamerikaner har gjort betydande bidrag till utbildning, näringsliv, regering, samhällsfrågor och kulturliv i Minnesota. Man kan säga att författaren och resenären Fredrika Bremers ofta citerade förutsägelse har blivit sann: "Vilket härligt Nytt Skandinavien kunde ej Minnesota bli!" 

           

Kvinnliga lantarbetare vid en sockerbetsodling under sent 1800-tal. Gallring, ogräsrensing och skörden av sockerbetor förblev ett arbetsintensivt och icke-mekaniserat låglöneyrke genom 1800-talet och in på 1900-talet. Drömmen om nya möjligheter och ett moderniserat jordbruk i Amerika stod i kontrast mot detta arbete.

            

Scandia i Minnesota är en ort i Washington County som har starka historiska band till Sverige och den stora svenska utvandringen under 1800-talet. Området anses vara den första permanenta svenska bosättningen i Minnesota.

De första svenska nybyggarna anlände till trakten redan på 1850-talet. Tre unga män från Sverige – Carl A. Fernstrom, Oscar Roos och August Sandahl – etablerade en farm nära Hay Lake 1850. Många av de svenskar som sökte sig hit kom från landsbygden i Sverige i hopp om att finna bättre möjligheter, inte minst tillgång till egen mark. Läget vid St. Croix-floden var en viktig faktor för de tidiga bosättarna.

Ortens svenska arv är fortfarande mycket påtagligt. I Scandia finns bland annat Gammelgården Museum, ett friluftsmuseum med historiska byggnader som skildrar de svenska immigranternas liv. 

Här är museet i Scandia. Det är sex videos som spelas upp automatiskt.. 

           

           

Kultehamn på Orust

En stig med ett flertal lämningar av torp från 1800-talet och 1900-talet. Bilder från 30 april 2008.

               

            

Röd markering visar stigens början: 

             

     

Forsbacka herrgård

Forsbacka är en bruksherrgård i Mo socken i Åmåls kommun i Dalsland. Forsbacka hette i äldre tid Backen och 1691 uppfördes en stångjärnshammare där. Forsbacka bruk fick sitt privilegium 1694 och ägdes av släkten Linroth fram till 1788. 

Under 1800-talets växte bruket och genomgick en kraftig utbyggnad. På 1870-talet gick bruket i konkurs och smidesverksamheten lades ner 1884. Under en kort period under slutet av 1800-talet drevs en trämassefabrik i Forsbacka. År 1924 köptes gården av Åmåls kommun och sedan 1969 drivs anläggningen som golfklubb och herrgårdsbyggnaderna brukas som lokaler för Forsbacka GK samt för hotellverksamhet. År 2000 köpte Forsbacka Golfklubb hela anläggningen, byggnader, mark och skog, av Åmåls Kommun.

            

Bilder från 14 maj 2008. 

            

Herrgården består av två huvudbyggnader, en äldre från 1747 och en yngre från 1818. Den äldre mangårdsbyggnaden är byggd i 1 1/2 plan och det yngre i två hela plan. Båda är timrade och har klassicerande oljemålad panelarkitektur. Därtill finns en flygel från 1788, en visthusbod från 1791 och ett sädesmagasin i fyra våningar från 1775.

                         

Här kan man klicka sig fram och titta på husen och omgivningarna:  

                 

           

            

Gammal byrå / sekretär

1817 står det på den men jag är inte tvärsäker på att den är så gammal. 

                     

              

Gammal stenbro i Skene

Skebro heter den 50 meter långa bron över Viskan i Skene. Den kan ha byggts 1875 eller 1881 men det är osäkert. Den togs ur trafik 1934. Bild från 18 juni 2007. 

               

           

Billdals herrgård

Billdals gård ligger i naturområdet Billdals park i stadsdelen Askim och i Billdals primärområde i södra Göteborg.

                        

Billdals gård 14 juli 2024 

Egendomens första kända ägare var familjen Prytz 1663. År 1862 köptes egendomen av den kände grosshandlaren och träpatronen James Robertson Dickson som lade ut hundratusentals kronor på dess förskönande. Bland annat lät han riva det gamla huset, uppföra den stora villan och utvidga trädgården samt anlägga en park i engelsk stil. Herrgården användes av Dickson som sommarbostad. Arkitekt var Johan August Westerberg.

                

Då Dickson avlidit 1873 övertogs egendomen av arkitekten och byggmästaren August Krüger. Därefter köptes den 1890 av grosshandlaren Charles Felix Lindberg och efter tjugo år överläts herrgården till grosshandlaren Gustaf Werner som innehade den till sin död 1948. Även han utvidgade anläggningen genom att låta bygga ett stort växthus och arbetarbostäder samt byggnad om av stall och ladugård.

             

                  

Vykort från början av 1900-talet: 

              

Byggnadens läge: 

             

                        

Tollereds bruksmiljö

Det var 1832 som Peter Wilhelm Berg anlade ett av Sveriges första bomullsspinnerier på Nääs slotts område, idag också kallat Nääs Fabriker, då även samhället Tollered växte upp i anslutning till industrin. Folket som arbetade i spinneriet behövde ha nära till arbetsplatsen, och Tollered växte fram endast några hundra meter från fabriken och sjön Sävelången. Brukssamhället är idag ett av Sveriges bäst bevarade med en löst grupperad bostads- och industribebyggelse som byggts ut i två etapper, 1833-1845 samt 1870-1940.

            

Bilder från 27 april 2007: 

            

             

Marstrands fästning

Efter freden i Roskilde 1658 blev Bohuslän och därmed även Marstrand svenskt. Staden var sedan länge en betydande handelsplats. Eftersom hamnen nästan aldrig fryser till, förlades en del av den svenska flottan här. För att försvara Marstrand beslutade Karl X Gustav att bygga en fästning på ön. Arbetet utfördes av fångar som dömts till straffarbete. 

               

1689 var själva fästningen i det närmaste färdig och utgjordes då av en reduttformig murad donjon med sprängd grav samt ett flera våningar högt runt torn, som omfattade det förutvarande fyrkantiga. Allt är uppfört av granit. 

                  

Inom murarna finns idag två fristående byggnader från 1700-talet. Som många andra fästningar användes Karlsten som fängelse fram till 1854. År 1882 avfördes fästningen från rikets fasta försvar. Sedan 25 januari 1935 är fästningen ett statligt byggnadsminne.

              

Bilder från 26 april 2007: 

                   

Bastöna 1860-talsgård

Bastöna 10 km nordväst om Falköping är en av Västergötlands bäst bevarade gårdar från 1860 talet. Den är unik då den är orörd precis som den var omkring 1860 då den byggdes. Den ligger lummigt inbäddad i ett gammalt odlingslandskap och består av två inredda boningshus, en ladugård, ett mindre svinhus och ett utedass. Förr hade torpen inget indraget vatten och el. Gården var i stort sett självförsörjande med jordbruk, fiske och skog. Det var ett strävsamt liv. Den sista bonden som brukade gården var Einar och hans fru Hilma fram till 1957.

                    

                     

             

Otterstads hembygdsgård

200 m väster om Otterstads kyrka på Kållandsö finns denna hembygdsgård. Det är åtta olika byggnader från 1800-talet och framåt som har flyttats dit från olika platser i området. Förrådsbod, ladugård, magasin, hembygdsstuga, kvarn med mera. Dom är välbevarade och inredda på ett tidstypiskt sätt.

             

Bilder från 21 april 2007.

          

               

                   

Väderkvarnen i Filsbäck

Väderkvarnen ligger utmed vägen 8 km norr om Lidköping. Den byggdes 1879 av kvarnbyggmästare Anders Bruto Göte för Janne Jansson på gården Holma i Sunnersbergs socken, omkring två kilometer nordöst om dess nuvarande plats vid Riddaregården i Filsbäck.

                

Under 1:a världskriget hade kvarnen en glansperiod och hade kunder i Stockholm, Göteborg men även i Norge. 1920 flyttades den till sin nuvarande plats i Riddaregården. Kvarnen var i drift in på 1960-talet av dåvarande ägaren. Den var den väderkvarn som var sist i drift i Lidköpings kommun.

             

Bilder från 21 april 2007. 

                

                              

                    

                    

Böcker från folkskolan

Det är en gammal stavning på den högra så den kanske är från 1800-talet eller början av 1900-talet. Den vänstra verkar vara lite nyare. Båda kommer från området kring Borås. 

                     

                      

Ett gammalt piano

Jag vet inte så mycket om dom men en vild gissning är att pianot är från 1800-talet och pallen från 1700-talet. 

            

                     

Café Bonaparte

I Upperuds museum i Dalsland finns detta café. Här bodde i början av 1800-talet en prinessa. Hennes namn var Christine-Egypta Bonaparte, född den 19/10 1798 i Paris. Hon var dotter till Lucien Bonaparte, en av Napoleons bröder. Namnet Egypta fick hon för att smickra Napoleon, som just kommit hem från sitt egyptiska fälttåg. Den blivande kejsaren stod också fadder vid hennes dop. Christine-Egypta gifte sig med greve Arvid Posse, ägare av Billingsfors och Upperuds järnbruk. En tid levde hon här, men lämnade sedan sin make och återvände till Frankrike.

             

På tavlan på vägen i caféet ser man Napoleon. 

Bilder från 13 april 2007. 

                

                  

Fin utsikt över sjön Spången från caféet: 

                 

                  

             

Soldattorpet vid Järbo

Soldattorp var i Sverige och Finland ett torp som byggts åt och användes av en indelt soldat i det ständiga knektehållet (indelningsverket) från 1680-talets början till år 1901 då allmänna värnplikten tog över.

             

Soldattorpet Bräckan och det lilla halmtäckta sommarfähuset ligger cirka en kilometer sydöst om Järbo kyrka i Dalsland. Områdets förening förvärvade soldattorpet 1952 och det flyttades 1972 till dagens plats. Torpet är öppet och går att besöka dagtid under hela året.

           

Bilder från 12 april 2007.

                                    

             

               

Teklas stuga

Den byggdes 1875 och finns 10 km norr om Uddevalla utmed vägen till Ödeborg. Stugan kallades Parken och den sista som bodde här hette Tekla. Hon bodde tillsamamns med sin mor. Tekla lämnade stugan 1956 och flyttade in i ålderdomshemmet Dagsholm. 

               

Bilder från 10 april 2007.