Skara på medeltiden

Under tidig medeltid är Skara centrum för kyrkan och kungamakten. En storstad med omkring 700 invånare. Där finns bostadshus, verkstäder, fähus och visthusbodar av trä. Men dom bor trångt, hygienen är bristande och det stinker av avfall och gödsel. 

Skara är dock en blomstrande mötes- och marknadsplats. Under marknadsdagarna finns där köpmän, bönder och hantverkare men också munkar, kyrkans folk, barn, gycklare och djur. I vimlet hörs sånger och nya instrument som kommit från kontinenten. Kyrktornen reser sig över staden och är ett riktmärke för ditresande. 

           

                 

Fossil av Ortoceratit

Ortoceratiter är en ordning av bläckfiskar som levde för 400 miljoner år sedan, i Paleozoikum. De hade ett rakt eller svagt svängt, spetsigt skal.

             

Ortoceratit i Fossilmuseet på Storgatan i Ulricehamn 2 maj 2006

                   

Ortoceratiterna antas ha varit snabbsimmande rovdjur som simmade bäst med spetsen framåt, men även kunde simma bakåt. Vid simningen fylldes de främre kamrarna av sifonen med kalkspat, i allmänhet i skalets undre del som en balanserande köl.

            

I Sverige förekommer fossil av Orthoceratidae, en familj med en tunn centralt placerad sifon och Endoceratider, en familj med en kraftig, mot skalets nedre del placerad sifon och Actinoceratider med en kraftig sifon som sväller ut i den enskilda kamrarna. Fossil av ortoceratiter påträffas i Sverige i kalksten från ordovicium i Västergötland, Östergötland, Närke, Dalarna, Jämtland och på Öland, samt i lager från silur på Gotland och i Skåne.

                 

 Ortoceratit. Bild från Wikipedia.

         

Fossil av Trilobit

Trilobiter är en utdöd havslevande djurgrupp som levde under tidsperioderna som sträckte sig emellan Kambrium och Perm (för ca 560–250 miljoner år sedan), alltså i cirka 300 miljoner år. De enda spåren av trilobiter som finns i dag är fossil och spårfossil. Trilobiterna tillhörde leddjuren och var en mycket artrik grupp: det finns omkring 4 500 släkten beskrivna med uppskattningsvis 50 000 arter. Sannolikt är detta aningen för många, antalet kommer antagligen att minska med ny forskning. 
               

Fossil av trilobit i Fossilmuseet på Storgatan i Ulricehamn 2 maj 2006.

En trilobit har fått sitt namn av att ryggsidans skal är indelat i tre lober, en välvd mittlob (rachis) och två sidolober (pleurallober), en på vardera sidan. Kroppen delas också upp i tre olika kroppssegment: cephalon, thorax och pygidium. Cephalon är trilobitens huvud och sitter längst fram. Dess mittdel är försedd med fåror och kallas glabella. Fårorna motsvaras av utskott (apodemer) på insidan av skalet, vilka fungerat som muskelfästen. På sidan av glabellan sitter kinderna där trilobiternas fasettögon vanligen var placerade. Vissa arter, särskilt de mindre, hade mycket stora ögon medan andra hade ögonen nästan helt tillbakabildade. Arter med dåligt utvecklade ögon levde förmodligen på så stort djup att solljuset inte nådde ner till dem. Kinden var hos de flesta arter delad av en facialsutur, utifrån vilken skelettet öppnade sig vid hudömsning.

             

Trilobiternas levnadsstrategier var mycket olika. Det fanns arter som kunde simma medan andra kröp omkring på havsbotten. Vissa former kunde även gräva ned sig i bottensedimentet. Gemensamt för samtliga arter är att alla hade en akvatisk livsstil. Vissa arter fanns på djupt vatten medan andra levde i grunda havsvikar. Trilobiter påträffas i sten där andra marina arter som urtida koraller och brachiopoder förekommer.

             

Trilobiter var en framgångsrik djurgrupp som fanns på jorden i ca 300 miljoner år. Det är fortfarande något oklart om varför trilobiterna dog ut. Utdöendeprocessen pågick under en längre tid. Emellan de geologiska perioder som trilobiterna levde, skedde flera omfattande massutdöenden men de följdes även av återhämtning och diversifieringar av nya arter. Det var det största massutdöendet i jordens historia och det är mycket troligt att trilobiterna dog ut på grund av att levnadsvillkoren på jorden blev mycket hårda av flera anledningar.

             

Här är en beskrivning av trilobiterna:

                

                 

Vannamyst gruva

1,5 km sydväst om Olsfors i Västra Götaland finns denna lämning av en gruva. Där bröts fältspat som användes till tillverkning av porslin. Man vet inte exakt när den var aktiv, men det var troligen omkring 1700-talet. 

               

Stenen fraktades med oxar till Kungsbacka och Onsala där de skeppades vidare med fartyg till England. Transporten skedde på vinter då sankmarkerna var frusna. 

                

Man har i efterhand byggt upp rännan. Bilderna är från 29 april 2006. 

Ett gammalt vattenhjul.

Gruvan