Runsten väster om Kinnarp

Ett fornminne med beteckningen Kinneved 39:1. Den stod tidigare i Sörby, Kinnvalds sn där den hade framtagits ur en bro. Folktraditionen menade dock att den ursprungligen stått på Alarps marker dit den återigen flyttades år 1935, till nuvarande plats. Runstenarna tillkom huvudsakligen mellan år 300 och 1130, och många av dom på 1000-talet.

Texten på stenen lyder: 
"Åle/Alle och Karle reste denna sten efter Frösten, sin fader, en mycket god tägn."

Bild från 12 juni 2007: 

          

                     

            

Landsbygden på medeltiden

Medeltidens landsbygd var en helt annan värld än den vi känner idag. Nästan alla människor bodde i små byar och livnärde sig på jordbruket. Livet var hårt och präglades av årstidernas växlingar och naturens nycker. Det var enkla förhållanden och hårt arbete.

Bilder av ett rekonstruerat hus i Ekehagens forntidsby norr om Åsarp 13 juni 2007: 

               

Bönderna odlade spannmål, grönsaker och höll djur för att försörja sig och sin familj. Arbetet var tungt och utfördes med enkla redskap.

   

Husen var oftast små och byggda av trä eller sten. De saknade bekvämligheter som vi tar för givet idag, som rinnande vatten och inomhuswc.

     

Kosten bestod främst av bröd, gröt och grönsaker. Kött var en lyx som bara äts vid speciella tillfällen.

      

Livslängden var kort på grund av dålig hygien, brist på mediciner och utbredda sjukdomar som pest och tuberkulos.

Trots de svåra levnadsvillkoren fanns det en stark gemenskap mellan människorna i byarna. Man hjälpte varandra med arbetet och firade högtider tillsammans. Kyrkan spelade en viktig roll i människors liv och gav tröst och hopp.

Samhället var uppbyggt på ett feodalt system. Bönderna var beroende av godsägaren, som i gengäld skyddade dem. Bönderna betalade ofta en stor del av sin skörd i form av avgifter till godsägaren.

Kortfattat kan man säga att livet på landsbygden under medeltiden var tufft, men också präglat av en stark gemenskap och en nära relation till naturen.

Milsten i Härryda

Milsten från 1737 då Fredrik I var kung. Det är hans namnchiffer man ser ovanför årtalet. 

             

                

            

Gammal stenbro i Skene

Skebro heter den 50 meter långa bron över Viskan i Skene. Den kan ha byggts 1875 eller 1881 men det är osäkert. Den togs ur trafik 1934. Bild från 18 juni 2007. 

               

           

Rekonstruerade stenåldershyddor

Bilder från Ekehagens forntidsby norr om Åsarp 2007. 

               

                  

Runstenen i Normanslid

3 km väster om Tranemo står denna runsten. Den dateras till omkring 980-1015, under senare delen av vikingatiden. Den verkar vara en minnessten över en död anhörig.

          

Texten på stenen lyder: "Assur satte denna sten efter Anunde, sin broder".

            

Runstenen i Normanslid 15 juni 2007

    

Runstenens läge jämte väg 156:  

               

                

Karta över Alingsås från 1726

Rutnätsstaden kan spåras till 1600-talet. I 1700-talets början var staden långsträckt. I norr fanns prästgårdsängarna och i söder Lillån. Dom hindrade en utbyggnad. Man ville även samla bebyggelsen utmed huvudgatan. Under 1720-talet inleddes den verkliga storhetstiden, med Jonas Alströmer (1685-1761) och grundandet av manufakturverket. Alingsås blev en av landets ledande industriorter,

           

Kartan gjordes av Wilhelm Kruse (1674-1739). Han var en svensk lantmätare och diktare. Han var ordinarie lantmätare i Älvsborgs län. Han förordnades på posten genom kungligt beslut 24 september 1711 då Karl XII fortfarande var kvar i Bender i nuvarande Moldavien. Han ligger begravd på Vassända gamla kyrkogård.

          

                 

Alingsås idag: 

             

               

Forntida stockbåt

Såna har använts från forntiden fram till 1900-talet. Den hittades 1945 vid Järns udde i Sjövik. Den är genom dendrokronologi åldersbestämd till 1584-1587. 

         

Bild från Alingsås museum 2007. 

                        

                 

Bondestenålderns boplats

Bondestenåldern varade från 4000- 1600 f Kr. Detta hus är daterat till cirka 2000 f Kr. Långhuset är rekonstruerat från boplatsfynd utanför Malmö. Det innehöll fleras byggnader som användes hela året. Runt husen fanns åkrar, betesmark och gravar. Dom hade svin, får, getter och nötkreatur som gick fritt i skogen och på ängsmarker. Vete och korn var de vanligaste grödorna. 

              

                

Boplats på jägarstenåldern

Sommarboplatserna under jägarstenåldern bestod ofta av enkla hyddor. Platsen utvaldes noga med närhet till vatten med möjlighet till både fisk, jakt och insamlinq av växter. 

            

Dessa hyddor ar rekonstruerade efter boplatsfynd Ulkestrup på Själland i Danmark. De byggdes en gång för ca 8 000 år sedan invid stranden på en liten ö. 

             

Genom att boplatsen senare blivit översvämmad så har många föremål av trä och ben bevarats. Mängder av fynd som pilspetsar och skrapor av flinta, harpunspetsar, metkrokar av horn och paddlar av trä hittades invid boplatsen 

          

Hyddorna var uppförda av en stomme av hassel och björkslanor sammanbundna med vidjor och läderremmar. 

              

Bilder från Ekehagens forntidsby 2007: 

               

                       

Äldre hus i Skultorps fornby

Skultorps fornby ligger 2 km söder om Skövde och där finns flera hus från 1700-1800-talet. 

              

Den i översta bilden är Sahlbergsstugan, som är fornbyns äldsta byggnad. Den byggdes troligen under 1700-talet på denna platsen. den byggdes till under mitten av 1800-talet av ägaren Johannes Sahlberg som var finsnickare. Där fanns i början förstuga, förrådsdel och bostadsrum med öppen spis. Efter tillbyggnaden fanns det ett större rum, snickeriverkstad och murstocken med öppna spisar. Den sista ägaren var Maria Naemi Sahlberg som bodde i stugan fram till sin död 1961. Bilden är från 10 juni 2007: 

                

             

Vy på fornbyn från Google maps street view: 

               

             

               

Moholms säteri

Strax söder om samhället Moholm och på en ö i Tidan ligger Moholms Herrgård som byggdes 1776 och som sedan år 2000 drivs av Lena och Micael Hamilton med husrum och servering av mat. 

                     

Bild från 8 juni 2007.

                 

              

              

Tollereds bruksmiljö

Det var 1832 som Peter Wilhelm Berg anlade ett av Sveriges första bomullsspinnerier på Nääs slotts område, idag också kallat Nääs Fabriker, då även samhället Tollered växte upp i anslutning till industrin. Folket som arbetade i spinneriet behövde ha nära till arbetsplatsen, och Tollered växte fram endast några hundra meter från fabriken och sjön Sävelången. Brukssamhället är idag ett av Sveriges bäst bevarade med en löst grupperad bostads- och industribebyggelse som byggts ut i två etapper, 1833-1845 samt 1870-1940.

            

Bilder från 27 april 2007: 

            

             

Bastöna 1860-talsgård

Bastöna 10 km nordväst om Falköping är en av Västergötlands bäst bevarade gårdar från 1860 talet. Den är unik då den är orörd precis som den var omkring 1860 då den byggdes. Den ligger lummigt inbäddad i ett gammalt odlingslandskap och består av två inredda boningshus, en ladugård, ett mindre svinhus och ett utedass. Förr hade torpen inget indraget vatten och el. Gården var i stort sett självförsörjande med jordbruk, fiske och skog. Det var ett strävsamt liv. Den sista bonden som brukade gården var Einar och hans fru Hilma fram till 1957.

                    

                     

             

Runstenen vid Eggvena

Runsten med inskrift från 1000-talet e. Kr. Texten på stenen lyder:

            

"Gunnvar reste denna sten efter Kane, sin make, en mycket god tägn."

      

Kvinnonamnet Gunnvar och mansnamnet Kane var ovanliga namn under vikingatiden. Benämningen "en mycket god tägn" är ett vanligt berömmande tillägg på västgötska runstenar. Ordet tägn betecknade inte bara en fri man i allmänhet, utan kanske också att han innehade rätten till släktorden. Runstenen flyttades 1993 fem meter öster om sitt gamla läge.

            

Bild från 25 april 2007.