Visar inlägg med etikett medeltid. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett medeltid. Visa alla inlägg

söndag 26 januari 2025

Medeltidsmusik

Modern medeltidsinspirerad musik av Martin Holm.
           
                

Landsbygden på medeltiden

Medeltidens landsbygd var en helt annan värld än den vi känner idag. Nästan alla människor bodde i små byar och livnärde sig på jordbruket. Livet var hårt och präglades av årstidernas växlingar och naturens nycker. Det var enkla förhållanden och hårt arbete.

Bilder av ett rekonstruerat hus i Ekehagens forntidsby norr om Åsarp 13 juni 2007: 
               



Bönderna odlade spannmål, grönsaker och höll djur för att försörja sig och sin familj. Arbetet var tungt och utfördes med enkla redskap.
   
Husen var oftast små och byggda av trä eller sten. De saknade bekvämligheter som vi tar för givet idag, som rinnande vatten och inomhuswc.
     
Kosten bestod främst av bröd, gröt och grönsaker. Kött var en lyx som bara äts vid speciella tillfällen.
      
Livslängden var kort på grund av dålig hygien, brist på mediciner och utbredda sjukdomar som pest och tuberkulos.



Trots de svåra levnadsvillkoren fanns det en stark gemenskap mellan människorna i byarna. Man hjälpte varandra med arbetet och firade högtider tillsammans. Kyrkan spelade en viktig roll i människors liv och gav tröst och hopp.

Samhället var uppbyggt på ett feodalt system. Bönderna var beroende av godsägaren, som i gengäld skyddade dem. Bönderna betalade ofta en stor del av sin skörd i form av avgifter till godsägaren.

Kortfattat kan man säga att livet på landsbygden under medeltiden var tufft, men också präglat av en stark gemenskap och en nära relation till naturen.




måndag 8 januari 2024

Laske-Vedums kyrka

En kyrka från 1100-talet i Vedum i Vara kommun. Första kyrkobyggnaden var troligen en stavkyrka som på 1100-talet ersattes av en stenkyrka i romansk stil. Delar av denna stenkyrka finns kvar i norra och östra väggen. År 1776 var kyrkan så förfallen att socknen för egna medel lät göra en ombyggnad. Långhuset breddades åt söder och ett nytt kor byggdes vid östra sidan. Norr om koret byggdes en ny sakristia. 1811 byggdes ett nytt vapenhus. Taket har valmade spetsar.
          
I kyrkorummet finns ovanliga målningar utförda 1791 av Boråsmästaren Nils Åvall med blomstergirlander på väggarna och skildringar av olika dygder på läktarbröstningen. .
            
På kyrkogården, som har utvidgats i flera omgångar, finns ett unikt fristående gravkor, det Hierta–Lindelöfska gravkoret från 1644. Det är en iögonenfallande öppen konstruktion som är försedd med pelarburen barockhuv, krönt med en lanternin. Ingång till kyrkogården sker genom en stiglucka.

Laske-Vedums kyrka 4 april 2007.












              

           

tisdag 12 december 2023

Skara på medeltiden

Under tidig medeltid är Skara centrum för kyrkan och kungamakten. En storstad med omkring 700 invånare. Där finns bostadshus, verkstäder, fähus och visthusbodar av trä. Men dom bor trångt, hygienen är bristande och det stinker av avfall och gödsel. 

Skara är dock en blomstrande mötes- och marknadsplats. Under marknadsdagarna finns där köpmän, bönder och hantverkare men också munkar, kyrkans folk, barn, gycklare och djur. I vimlet hörs sånger och nya instrument som kommit från kontinenten. Kyrktornen reser sig över staden och är ett riktmärke för ditresande. 
           

                 

onsdag 29 november 2023

Ållebergskragen

Ållebergskragen är ett fornminne från medeltiden och ett mästerverk i smideskonst. Den är en treringad guldhalskrage som påträffades 1827 i rasbranten nedanför en lodrät klippvägg vid norra sidan av Ållebergs ände i Karleby socken, Falköpings kommun, då två män var ute efter en lämplig sten att använda som spishäll. De personer som påträffade guldhalskragen var den före detta soldaten Lars Helgesson och bondsonen Gustav Sandsjö. Bonden som fann den trodde först att den var en mässingsbit.

Stigen på Ållebergs norra sida ganska nära fyndplatsen. Bild från april 2006.

Riksantikvarieämbetet antog först att kragen var gjord i Asien på grund av det enastående hantverket, ett antagande som man senare gick ifrån. Kragen är istället tillverkad i Norden, och man menar idag att kragen möjligen varit en del av Odenskulten. På vissa brakteater med praktöglor återfinns de vulstförsedda rören med fin filigranornamentik. 105 stycken millimeterstora figurer är infogade mellan halskragens rör, och man anser att om man har klarat att tillverka de små guldgubbarna, så har man också kunnat göra dessa de millimeterstora figurerna. 
               
Minnessten vid fyndplatsen. Bild från april 2006.

Kragen dateras till folkvandringstid, 400 - 550 e.Kr. Ållebergskragen väger 612 gram och guldhalten är 22 karat. Såsom ovan nämnts är kragen tillverkad av tre guldrör omlindade med guldtråd i filigranteknik och pryds med 105 små figurer. När den ännu var hel fanns det 137 stycken. Kragen har gångjärn i nacken och en låsmekanism fram. Ållebergskragen förvaras i Guldrummet i Historiska museet tillsammans med de två andra bevarade guldhalskragarna, den femringade Färjestadskragen och den sjuringade Mönekragen. En kopia finns på Falbygdens museum.
             
Ållebergskragen. Bild från Wikipedia.
              
           
             

söndag 2 april 2023

Borgruinen Aranäs vid Årnäs

Aranäs var en medeltida stormansborg som låg på en udde i Vänern vid Årnäs i Forshems socken i Götene kommun i Västergötland.

Vägen till borgruinen. Bilder från 4 juni 2010.

Aranäs tid som borg tycks ha varit kort men intensiv. De flesta borgbyggnaderna uppfördes under 1200- och 1300-talen, under borgens storhetstid. Sägner berättar att platsen rymt en stormansgård som varit äldre. Här fanns tre vallgravar, en huvudborg och ett omfattande förborgsområde med en palatsliknande byggnad. 
                  
Borgen byggdes i en period då mindre förvarsanläggningar byggdes på stormannagårdar, men ingen med ett så stort borgområde som vid Aranäs, och så vitt vi vet idag ingen så praktfull och rik på byggnader. Borgen kanske kan ses som en utflyttad och mot försvar inriktad stormannagård. Den har lagts på en väl försvarbar plats i landskapet. Den yttersta vallgraven skar av udden från fastlandet, så att borgområdet blev nästan 600 meter långt. 
                  
                 
Arkeologiska undersökningar har gjorts ute på udden i äldre tid (1916-23) och vid det senaste sekelskiftet. Med moderna undersökningsmetoder har man nu kunnat kartlägga stora delar av området framför borgen, det så kallade förborgsområdet. Murar, byggnader och vallgravar har hittats som man hittills inte känt till. Borgbebyggelsen var mer omfattande och komplex än vad man tidigare känt till. 

Gudhem skulle flytta in i borgen, och det tycks som de vistades på Aranäs en tid vid 1300-talets mitt. Därefter börjar en rad ganska snabba ägarbyten under hela 1300-talet. Gården lämnades på 1360-talet tillbaks i kung Albrecht av Mecklenburgs ägor. Han bytte Årnäs mot Axvallahus, men efter en tid kom gården åter i kungamaktens ägor för att sedan säljas till biskopen i Skara som ägde den intill reformationen 1527. Slottet vandrade än en gång ur kronans händer 1567, men blev åter kronogods 1584 - 1638. Då blev godset och borgruinen, som förfallit flera hundra år tidigare privat egendom. Ruinerna kom förmodligen att användas som "stenbrott" för det fortsatta bygget på en ny tid på udden, från 1400-talet och helt ned till anläggandet av Årnäs bruk. 
            
Aranäs borgruin.

Efter en lång historia med förfall och många ägarbyten hade Årnäs blivit en rik jordbruksegendom under 1700-talet. Årnäs bruk uppstod vid godset i början av 1800-talet. Jordbruksegendomen blev en tidigindustriell plats där den första industrin var ett glasbruk. Glas och buteljer som tillverkats här skickades med båt från utskeppningshamnen på andra sidan udden. Med tiden kom bruket att omfatta storgården (jordbruk och skog), glasbruket samt en kvarn och en såg. Glasbruket avvecklades 1960 och kvar finns idag jordbruk och en mindre metallindustri. De huvudbyggnader man ser idag är uppförda på 1700-talet. 

De ruiner man ser idag betraktade man länge som huvudborgen för Aranäs. Idag vet vi att det fanns långt fler byggnader av mycket hög klass inom borgområdet på den yttre delen av udden. Borgområdet skyddades av tre vallgravar, där den första av dem låg inte långt från skylten. 
          
            
Ruinen undersöktes åren 1916 — 1923. De här äldre undersökningarna omfattade bara en mycket liten del av hela borgområdet. Man fick mest kunskap om det man såg som centralborgen, längst ut på udden. Man ville då datera borgen till 1100-talet, men senare tids forskning har visat att borgen snarare byggts vid 1200-talets andra hälft. I senare tid har undersökningar gjorts inom Aranäsprojektet. Med moderna undersökningsmetoder har man kunnat kartlägga stora delar av området framför borgen, det så kallade förborgsområdet. Murar, byggnader och vallgravar har hittats som man hittills inte känt till. Borgbebyggelsen har varit mer omfattande och komplex än vad man tidigare trott. De hittills kända 
stenbyggnaderna planerades och byggdes i slutet av 1200-talet. Bebyggelsen förändrades under loppet av 1300-talet. 

Efter det att Torgils avrättats 1306 skedde en rad ägarbyten genom historien. Borgen började till slut förfalla och vid 1500-talets mitt gav resterna av ruinen intryck av att borgen varit en av de "präktigaste" i Norden. Mot bakgrund av grävningsresultaten kan man kanske förstå den tidens värdering. Ruinerna kom förmodligen att brytas ned och att användas som "stenbrott" för det fortsatta bygget på en ny tid på udden, från 1400-talet och fram till anläggandet av Årnäs bruk. 
             

Vid utgrävningarna har man inte bara hittat vapen och utstyrsel till hästar. Redskapsfynd och andra spår berättar om smide och gjutning, timmerhuggning, hovslageri och mycket annat. Fynd av djurben (nöt, får, svin, älg, rådjur, vildsvin, gädda och sill) speglar mathållningen, där många varor transporterats långt. 

I sin helhet har borgen varit större än man tidigare anat. Här fanns flera vallgravar, ringmurar, stenlagda borggårdar och byggnader med stenhuggeri av hög klass, inte minst ett stenhus med källarvåning. Det låg 80 meter söder om huvudborgen och kan närmast beskrivas som ett palats. Idag finns bara resterna av den 8 x 15 meter stora källaren med trapptorn kvar under gräsytan. Huset var byggt av kvaderstenar och hade minst två våningar. Dörrar och fönster omgavs av praktfulla omfattningar av sandsten och tegel. Borgbygget har varit så påkostat och konsekvent utfört att man förmodar att det kan ha varit en kungaborg. 
          
Odlingsrester av örter som nunnorna gjorde te av. Ett afrodisiakum.

En av de mäktigaste personerna i landet var borgherre på Aranaes: Torgils Knutsson. Torgils var förmyndare för kung Birger Magnusson (1280-1321). Man har tolkat det som Torgils var Aranäsborgens ägare, eller så stod kungaborgen Aranaes till hans disposition. Många delar 
tycks ha byggts ut under hans tid som borgherre, som den inre vallgraven och ringmuren. 

Karta över borgruinens läge:

                    

torsdag 23 februari 2023

Labyrint söder om Ornunga

I Sverige finns omkring 300 kända labyrinter, i Finland cirka 200 och i Norge cirka 20. De flesta svenska labyrinterna ligger utmed kusterna och över hälften i Norrland. De nordiska labyrinterna består ofta av rader av kullerstenar, lagda i ett symmetriskt, snarare än slumpmässigt, mönster. De flesta labyrinter i landet härrör från 1300-talet och framåt, ett fåtal äldre labyrinter är belägna i anslutning till brons- och järnåldersgravar.
              
 Labyrinten vid Ornunga 13 juli 2004

Labyrinter är mytomspunna, och de anses allmänt ha haft en kraftig magisk betydelse. Många labyrinter är belägna vid fiskeplatser där det ansetts ge god fångst och vind att gå i labyrinter. I södra Sverige går de ibland även under namnet trälborg eller trälleborg, ej att förväxla med ringborgarna från vikingatiden. I trojaborgarna skall en sorts folkliga lekar eller skådespel ha försiggått, med temat av en ung man som söker sig in genom labyrinten, kanske besegrar faror på vägen, och slutligen når fram till den unga kvinnan i mitten.
        
Den röda markeringen visar labyrintens läge: 

            

lördag 4 juni 2016

Skallsjö kyrkoruin

Skallsjö kyrkoruin ligger i västra delen av Floda som ligger cirka 15 kilometer öster om Göteborg. Se karta nedan.

Kyrkan uppfördes på 1200-talet på en då central plats i orten. 1686 tillbyggdes den åt öster cirka 9 meter. Kyrkan uppfördes av gråsten som var putsad både in- och utvändigt och den var försedd med spåntak. I kyrkan fanns familjegravar för ätterna Örnevinge och Trana. En altartavla skänktes 1758 av CW von Döbeln.

1774 reparerades kyrkan, varvid bland annat innertaket välvdes och målades. Vapenhuset i väster revs förmodligen under 1800-talet. 1863 övergavs medeltidskyrkan då en ny och mer centralt belägen kyrka uppförts. Därefter förföll den äldre snabbt. På grund av det kraftiga förfallet revs den 1896.
Kyrkoruinen renoverades åren 1936–1937. Den medeltida dopfunten har återfunnits och förvaras nu i den nya kyrkan.


Skallsjö gamla kyrka 1894. Övergiven och förfallen sen mer än 30 år tillbaka.


Kyrkoruinen i november 2011. 










Karta över kyrkoruinen. Det finns en busshållplats vid vägen strax utanför ruinen.


tisdag 10 maj 2016

Burshälls fornborg vid Tolered i Göteborg

Fornminne med beteckningen Lundby 110:1. Väster om Slätta Damm i Hisingsparken i Lundby församling på Hisingen, på toppen av berget Burshäll finns det lämningar av en fornborg á 300 m x 400 m, med en ca 340 meter lång stenvall, som endast skyddar bergets norra del, då de övriga partierna av bergshöjden avgränsas av delvis mycket branta sluttningar. På norra sidan hittas även en ca 1 meter bred ingång, fast av dagens besökare till fornborgen kommer de flesta via en ny väg uppför berget, då man har anlagt stentrappor och bänkar österifrån. Fordom torde ett parti i söder också ha varit någorlunda lättframkomligt, ty det finns antydningar av korta stenvallar i en klyfta. Smärre arkeologiska undersökningar har gjorts i fornborgen, bland annat 1994 i samband med att en ny mast restes på bergets topp, men inga fornlämningar hittades då, lika lite vid en antikvarisk kontroll 2001 och 2002, då en 7 m x 4 m stor yta handgrävdes i fornborgens norra del inför ett uppsättande av ett stängsel. Inga anläggningar framkom, men tre bitar övrig kvarts påträffades.


Så här såg den ut 1995.


Och så här såg den ut 2014. 


Fornborgar är ofta högt belägna i bergig terräng med branta sidor och en eller flera stenmurar på ställen där det är lätt att ta sig upp för berget. Dom har ofta ansetts vara försvarsanläggningar från
folkvandringstiden för 1500 år sen. Men nu vet man att dom har använts under lång tid. Från bronsålder till medeltid. De äldsta är alltså 3000 år gamla och de yngsta mindre än 1000 år gamla. Det har spekulerats i om fornborgarna är till flykt, försvar, handel, boplatser, kultplatser, gravhägnader eller något annat.



Video från en promenad utmed fornborgen från öst till väst.



Karta över en synlig del av fornborgen.