Karthago blev en del av det persiska akemeniderriket på 500-talet f.Kr. Det var då en av de största städerna vid Medelhavet med över 100 000 invånare. Man hade slavar. Religionen var viktig och man tillbad bland annat Baal.
200 år senare belägrades och förstördes Karthago av Alexander den store. Konflikter uppstod sedan med det romerska republiken och resulterade i de tre puniska krigen. Romarna ansåg att staden skulle förstöras och så skedde i det tredje kriget. Man strödde enligt legenden salt på åkrarna för att göra området obeboeligt.
44 f. Kr. återuppbyggde Caesar staden som en romersk koloni. Det blev så småningom den största staden i Medelhavsregionen efter Rom.
Germanerna intog staden under folkvandringstiden och gjorde staden till sin huvudstad. Härifrån utgick krigståg mot Rom som intogs och plundrades. Under Östrom krossades vandalriket och
Karthago blev åter romerskt. Men förstördes 698 då araberna erövrade Nordafrika.
Ruinerna i Karthago 1975.
