Karta över Alingsås från 1726

Rutnätsstaden kan spåras till 1600-talet. I 1700-talets början var staden långsträckt. I norr fanns prästgårdsängarna och i söder Lillån. Dom hindrade en utbyggnad. Man ville även samla bebyggelsen utmed huvudgatan. Under 1720-talet inleddes den verkliga storhetstiden, med Jonas Alströmer (1685-1761) och grundandet av manufakturverket. Alingsås blev en av landets ledande industriorter,

           

Kartan gjordes av Wilhelm Kruse (1674-1739). Han var en svensk lantmätare och diktare. Han var ordinarie lantmätare i Älvsborgs län. Han förordnades på posten genom kungligt beslut 24 september 1711 då Karl XII fortfarande var kvar i Bender i nuvarande Moldavien. Han ligger begravd på Vassända gamla kyrkogård.

          

                 

Alingsås idag: 

             

               

Hällkistan i Södra Härene 1997

På kullen Jättakullen vid E20 i Vårgårda kommun i Västergötland finns Nordens största hällkista. Den är helt frilagd från högen och är 14 gånger 4 meter stor. Gravens både sidor består av elva mäktiga stenhällar. Invändigt är den indelad i tre rum genom tvärställda hällar. På den enda kvarvarande takhällen återfinns skålgropar. Den är daterad till omkring 1500 före Kristus, det vill säga övergångsperioden mellan yngre stenålder och äldre bronsålder.

I kistan har man gjort fynd av benrester, flintdolkar, spjutspetsar av skiffer och flinta, pilspetsar av flinta, skifferhängen, en bärnstenspärla, krukskärvor, lerkärl och delar av lerkärl.

Hällkistan i Södra Härene 11 augusti 1997

       
       

Rösen och stensättningar nordväst om Djupedal

Man får gå en ganska bra bit för att komma hit till fornminnena med beteckningen Rödbo 14:1 - 14:5. Men här uppe bjuds man på vacker natur, utsikt och dessa fina fornminnen som ligger samlade på en mindre yta.

Gravrösen förekommer talrikt längs den bergiga västkusten. Ofta har de vid utsikt över havet. Rösen byggdes för skelett- eller brandbegravning av en individ och tillhör i allmänhet bronsåldern (1500 - 500 f Kr). Många rösen byggdes över en stenkista i vilken den döde placerades tillsammans med någon gravgåva.

Röset 2012. 

Stensättningar är en vanlig gravform i Göteborgsområdet och är ofta placerade på krön. Utmärkande är en flack stenhög som täcker berggrunden. Flertalet stensättningar uppfördes under bronsåldern (1500 - 500 f Kr).

Kippholmens skans på Hisingen

Den numera landfasta ön i Nordre älvs mynning användes som bevakningspost under senare delen av Stora nordiska kriget. Ön hade efter Karlstens fall i juli 1719 blivit allt viktigare för att kunna få information om danska aktiviteter i Göteborgs norra skärgård. På hösten 1719 anlade kapten Ahlstedt också ett kanonbatteri på ön.

 Kippholmen 2011

Holmenkollen 1902

Geirangerfjorden 1902

Ungefär samma plats 2010.

Li gravfält i Fjärås bräcka

Detta gravfältet är från yngre järnåldern, och stenarna restes troligen mellan år 800 och 1100 som markeringar för vikingatida gravar. Man har här funnit 160 fornlämningar. Dessa utgörs av 4 högar, 24 runda stensättningar, 7 ovala (eller skeppsformiga) stensättningar och cirka 125 resta stenar, varav cirka 15 är osäkra.

En av de resta stenarna i södra delen kallas Frodestenen och är 4,7 meter hög. Enligt traditionen har den danske kungen Frode stridit och stupat här. Enligt en annan sägen ska det i stället vara en kvinnlig dansk viking som vilar här. Hon ska ha dödats tillsammans med de flesta av sina krigare. 1816 hittade man en kruka som innehöll kol och brända ben vid Frodestenen.

Li gravfält 1997

Gravfältet har ett fåtal gånger undersökts, och då har man funnit ett halvt munbett av järn och brons daterbart till vikingatiden, samt föremål som lerkärl, klumpar av brons, bergkristall, järnföremål, bitar av en glasbägare med mera.

Stenarna kommer inte från platsen utan måste ha forslats flera mil, troligen från östra sidan av sjön Lygnern.

Här har funnits gårdar och bebyggelse. Vid Fjärås Tom har det under folkvandringstiden funnits minst tre gårdar. Strax norr om gravfältet i Fjärås fanns en smedja under 900-talet. Och på åsen fanns minst två gårdar under sen vikingatid eller tidig medeltid.

Gravfältet har beteckningen Fjärås 81:1.

Akropolis i Lindos

Ovanför den moderna staden Lindos höjer sig Akropolis, en naturlig citadell som befästes successivt av grekerna, romarna, bysantinerna, riddarna av St John och ottomanerna. Akropolis erbjuder också
fantastisk utsikt över omgivande hamnar och kustlinje.

Här finns flera historiska monument bevarade. Till exempel det Doriska Athena-templet som tillägnades Athena Lindia och byggdes ovanpå ett tidigare tempel omkring 300 f.Kr. Den ellenistiska stoan från 200 f.Kr. Den Hellenistiska trappan från det första århundradet f.Kr. Liksom den Hellenistiska mur som omger Akropolis. Och det romerska tempel som tros ha byggts på 300 talet e.Kr. och var minne av härskare Diocletianus.

Akropolis är en befäst stad, belägen på en klipphöjd i antikens Grekland. Där låg stadens kärna och helgedomar. Men med tiden växte städerna fram även nedanför akropolen, och utsattes man för anfall kunde invånarna ändå dra sig tillbaka till denna plats. Det finns flera bevarade i Lindos, Rhodos och Aten.

 Utsikt mot Lindos under en charterresa till Rhodos och busstur på ön 1977.

Akropolis i Lindos 1977.

En video från Akropolis

Bjertorp slott

Bjertorp slott på Varaslätten i Vara kommun stod klart 1914. Beställare var Knut Henrik Littorin och Maria Littorin. Numera drivs verksamheten av Winn Hotel Group.

Bjertorp slott 1997

2017

Runstenen i Velanda

1912 skulle August Jakobsson i Skattegården i Velanda flytta på en gammal stengärdsgård. Han upptäckte då att en av stenarna hade runor. Runstenen finns inte omnämnd i några äldre källor och var den ursprungligen stått är okänt. 

Texten på stenen lyder: "Tyrvi reste denna sten efter Ogmund, sin make, en mycket god tegn. Tor vige". 

Speciellt med den här runristningen är att inskriften avslutas med en åkallan av guden Tor. Och det kan ha med att göra att stenen ska skyddas.

Ristaren använder en ålderdomlig form av m-runan vilket tyder på hög ålder. De flesta forskare lutar åt att den är från 1000-talets början.

Ordet tegn kan betyda fri bonde, odalman eller krigare, medlem av kungens hird.

Runstenen har beteckningen Väne-Åsaka 8:1. Bilden är från 1997.

Hällristningarna i Alvhem

Alvhem ligger utmed E45 cirka en mil söder om Lilla Edet. Här på Jätteberget seglar en 3000-årig flotta fram. Är det solskeppen som kommer med nytt liv? Eller är skeppen ristade för att ge sjöfarare säker färd? Vi kan bara gissa. Något exakt svar på vad hällristningarna betyder lär vi aldrig få.

Den nedre delen av hällen. Bilderna här är från 2010. 

Hällristningarna skapades under perioden bronsåldern (1800 - 500 f Kr), och de hör troligen ihop med periodens religion eller magi. Den fruktsamma jorden, det rinnande vattnet och den livgivande solen verkar vara viktiga teman.

Människorna som gjorde ristningarna var jordbrukare och ofta hittar man hällristningarna i närheten av gamla odlingsmarker. Andra ligger nära vattendrag eller har figurer ristade på hällar med rinnande vatten.

När skeppen på Jätteberget ristades var Göta älv en smal fjord och havet nådde upp till det som nu är Skepplanda. Skeppens upprättstående  streck symboliserar antagligen människor ombord. Är det sjöfarare på väg till havs?

Skeppen är olika djupt inristade i berget. Vissa så svagt att de skulle vara mycket svåra att se om de inte vore imålade. Om de också varit imålade under bronsåldern vet vi inte.

Var de bodde som ristade bilderna på Jätteberget vet vi inte. Men vi vet genom arkeologiska undersökningar på andra ställen att de bodde i hus som kunde vara upp till 20 meter långa. Husen hade ofta en bostadsdel och en del för boskapen. Åkern plöjdes med årder, som var en krok av trä som spändes bakom dragdjur. Till vardags använde människorna lerkärl och verktyg av sten, ben och trä. Föremål av brons, som arkeologerna ibland hittar i bronsålderns gravrösen, var lyxvaror och något som bara de rika kunde kosta på sig.

Fornminnet har beteckningen Skepplanda 56:1.

Den övre delen av hällen. 

Karta över hällristningarnas läge. 

Hällmålningen i Tumlehed i Göteborg

Det här fornminnet har beteckningen Torslanda 216:1.

En hällmålning är som namnet antyder målade bilder på en stenhäll. Dom är ofta anlagda på på lodräta berghällar och i sydläge. Dom är målade med rödockra som är en nästan outplånlig färg. Den består av järnföreningar som är ett förstadium till malm.

Hällmålningen vid Tumlehed är en av ett fåtal kända hällmålningar i Sverige. De flesta har hittats i norra Sverige, men även i Värmland och Bohuslän. Detta motivet med fyra skepp, en hjort, fyra fiskar nätfigur och våglinjer tyder på att den målades av ett jägarfolk. Den är troligen från mesolitikum, vilket är den andra delen av stenåldern. I antagligen 7000 år har den suttit där på väggen.

Vid den här tiden var havsnivån mycket högre än idag. Vissa delar som idag är land låg då under vatten.

Med hjälp av ny teknik lyckades man 2019 hitta fler bilder. Bland annat båtar med älghuvuden.

Hällmålningen i Tumlehed år 2000. Jag har förstärkt färgen i bilden så att målningarna syns tydligare.

       
         

Karta över hällmålningen. För att komma till den kan man gå en naturstig från Hällmålningsvägen och sen en stig upp för berget. Man kan även komma dit från väst.

Kasens hällristning i Uddevalla

Detta är en falsk hällristning gjord i mitten av 1800-talet. Ristningarna är till exempel ovanligt djupt huggna. Längst upp på stenen står det UILIAM THORBURN, det vill säga William Thorburn. Men själva hantverket ska enligt utsago ha gjorts av soldat Bark som arbetade åt William Thorburn. Figurerna på stenen är sannolikt hämtade ur Axel Emanuel Holmbergs "Skandinaviens hällristningar" från 1848.

William Franklin Thorburn föddes i Skottland och flyttade med sina föräldrar till Sverige vid tre års ålder. Han växte upp i Uddevalla och blev där grosshandlare och delägare i handelsfirman William Thorburns Söner. Han var också  vicekonsul, ledamot av stadsfullmäktige i Uddevalla och riksdagspolitiker.

Hällristningen 1997.

Karta över hällristningens läge.

Gåsevadholms slott

Slottet ligger i Kungsbacka kommun i Halland. Följer man vägen norrut från Fjärås kan man se slottet torna upp sig vid vägen. Den nuvarande slottsbyggnaden som är uppförd i slutet av 1700-talet har en vacker rosa färg.

Gåsevadholms slott 1997.

Namnet kommer från att det har varit ett vad över Rolfsån och att vildgäss höll till där. På 1300-talet när Halland var danskt hette den dåvarande gården Gasawadh. Och ändelsen holm kommer från att det ligger på en holme.

Vid den tiden tillhörde det flera generationer av släkten Pik. Det fick sedan nya danska ägare men blev svenskt 1649. I och med freden i Brömsebro 1645 erhöll Sverige nämligen Halland.

1754 köptes Gåsevadholm av Niclas Sahlgren som var direktören i Ostindiska kompaniet. Efter hans död övergick det till dottern Sara Katarina. Eftersom hon var barnslös övergick slottet till Nils August Silfverschiöld, och det tillhör den släkten än idag. Det är Niclas Silfverschiöld, som är gift med nuvarande kungens syster Desirée.

Åkraberg ladugård

Den ligger 1 km öster om Värö i Halland. Det är en av landets äldsta och uppfördes i mitten av 1730-talet. Det är tre längor byggda kring en gårdsplan med brunn och vårdträd. Byggnaden har halmtak. Dess konstruktion är typisk för norra Halland. Gården har haft flera ägare. Bland annat häradshövdingen Palmfeldt.

Åkraberg ladugård 1997.

Höhässjor i Knipered

En hässja är en ställning av stående störar och liggande slanor. Den används för att torka en skörd som kan bestå av gräs och annat.

Insamling av vinterfoder till kreaturen var en viktig och tidskrävande uppgift för jordbrukarna. Långt tillbaka i tiden läta man höet ligga och torka på marken. Men så småningom fick hässjan större
betydelse. Dom dyker upp någon gång vid Kristi födelse. Klimatförsämringen med kalla och snörika vintrar gör att boskapen måste stallas under vinterhalvåret, och vinterfoder samlas in och torkas innan det ladas.

Bild från 1995.

Karta över höhässjorna.

Drottning Hackas grav i Säve i Göteborg

Drottning Hackas grav har förlagts till flera platser. Den mest kända är en dös, "Svensbydösen" vid
Svensbyvägen i Svensby i Säve på Hisingen. Dösen, i detta fallet en så kallad långdös, är den enda kända i Göteborgs kommun , och samtidigt det äldsta kända byggnadsverket i kommunen. Sommaren 1978 företogs en arkeologisk utgrävning av dösen, eftersom graven låg i vägen för den planerade Norrleden, en ringled runt Göteborg. Det kunde då fastslås att det verkligen var en dös, som dock hade skadats svårt av skattsökare i jakten på en guldring (smidd av en jätte) som enligt sägnen ska finnas i graven.

Drottning Hackas grav 2013

Svensbydösen byggdes för cirka 4 500 år sedan vid en havsstrand, eftersom havet då stod 15 meter högre. Ursprungligen bestod kantkedjan av 15 stenar, varav 5 hittades uppresta vid utgrävningen. Stenarna är av Göteborgsgnejs och merparten har brutits ur en bergshöjd cirka 250 meter nordväst om dösen. I genomsnitt väger stenarna mellan 1 och 2 ton och takblocket uppemot 3 ton. Mellan stenblocken fanns så kallade "kallmurar", tunna flata stenar, staplade på varandra upp till en halv meters höjd som stöd för kammaren och kantkedjan. På takblocket finns ett tiotal skålgropar eller "älvkvarnar" inhuggna, vilka har använts för att offra i.

År 1979 återuppbyggdes dösen ett stycke från sin ursprungliga plats, cirka 10 meter längre österut i samma sluttning. Drottning Hacka en legendarisk gestalt som förekommer i flera sägner från Västsverige. Det finns flera variationer på den sägen där hon är huvudgestalt; huvuddragen är dock följande: Drottningen ska ha varit gift med en kung, som under en hungersnöd i landet ska ha föreslagit att var tredje människa borde dödas för att spara på födan. Men drottningen ska ha avrått sin make från att döda sitt folk, utan istället ha föreslagit att var man borde förses med en hacka och en kappe korn för att bryta ny åkermark som kunde odlas upp. Kungen ska ha tyckt rådet var gott och följt det och härav ska drottningen ha fått sitt namn.

Video från en vandring runt graven. 

Borgen på Kyrkåsberget i Partille

Kemisten och den framgångsrike industriledaren Ernst Harbeck den yngre lät uppföra den kuliss i sten som ska föreställa en medeltida tysk borgruin på Kyrkåsberget runt sekelskiftet 1900. Han ville att borgen skulle likna en Rhenborg så att hans tyskfödda hustru som led av svår hemlängtan skulle kunna sitta där uppe och titta ut över ”Rhendalen”. Ett stenkast därifrån byggde han även en ståtlig 14-rumsbostad, borgen Porthälla, som stod klar 1918.

Borgen på Kyrkåsberget 1993-1995. Här har barn lekt och andra besökt borgen och tittat på utsikten  under många år. Den kallas även för Utsiktstornet. Och det namnet underlättar att den inte förväxlas med bostadshuset Borgen i närheten. På 2000-talet har denna också upprustats med galler för öppningarna och en trappa.  

 Borgen ovanför Partille med vidsträckt utsikt över Säveåns dalgång. Man kan en klar dag se ända bort till bockkranen i Eriksberg och Biskopsgården på Hisingen. 

Ett vykort skickat 1931 föreställande Porthälla i förgrunden och "borgruinen" i bakgrunden.

Hällkistan Dvärgahuset

            

Hällkistan Dvärgahuset 12 september 2022. Den har beteckningen Lindome 40:1.

Nordöst om Lindome vid Dvärred på vägen mellan Sjöarås och Hällesåker bor dvärgarna i sitt lilla hus alldeles vid vägkanten. Ja de som tror sig förståndiga säger att det är en hällkista, men de känner ju inte till hela historien...

De skulle till exempel ha varit med år 1806, då en Dvärredsbo hade tagit sig före att lägga beslag på några hällar, kanske för att lägga som bro över en å. Den natten blev det ett förfärligt väsen på den gården! En dräng som vaknat av bullret tittade ut genom fönstret, och fick då se en enögd dvärg trycka sitt ansikte mot rutan med en indignerad min. Det återstod inget annat för gårdsfolket att redan i ottan släpa tillbaka hällarna, och för att blidka dvärgafolket lade man några mynt på hällen som kompensation för sitt tilltag. Och allt sedan den dagen råder fred mellan ortsborna och dvärgahusets innevånare...

För den vantrogne skall tilläggas, att dvärgahuset är en hällkista från 1800-1500 f.Kr, vilket är yngre stenålderns slutskede. Det rör sig om en i vårt land ovanlig form av hällkista med gavelhål, främst kända från norra Götaland. Däremot är de vanliga i norra Frankrike, och de förekommer även i England och i Belgien. Forskaren Lili Kaelas anser det mest sannolikt att gravformen följt med människor från nuvarande norra Frankrike som av någon anledning dragit sig norröver, även om hon inte utesluter kulturöverföring via nordbor som vandrat söderut och då kommit i kontakt med seden. Det är dock att märka, att sedan Kaelas uppgifter gick i tryck har det framkommit att gavelhålshällkistor även finns i södra Tyskland, Schweiz samt Kaukasien. Möjligen var dessa fakta okända för Kaelas och Lindälv.
           

Gavelhålet inuti hällkistan.

I Mölndals kommun finns i dag rester av 10 hällkistor bevarade. De är mer än 3500 år gamla. Den mest berömda av dem är Dvärgahuset. Hällkistan är byggd av stora stenhällar. I en av gavelhällarna finns ett runt s.k. gavelhål, vilket är vanligt för hällkistor i Västsverige. Liknande finns även i norra Frankrike och Belgien. Många sägner finns om Dvärgahuset då man förr trodde att dvärgar hade byggt det åt sig som bostadshus. Gavelhålet skulle ha varit ingångsdörren. Byn Dvärred har fått sitt namn efter Dvärgahuset, och bynamnet betyder ”röjningen vid Dvärgahuset”.
           
Hällkistan var en grav för en större gemenskap och har vanligen använts vid upprepad begravning. Vid begravning föste man undan de gamla benresterna och satte ned liket i kistan. Intill den döde placerades lerkrukor fyllda med mat och dryck och föremål som man ansåg kunde behövas i livet efter detta. Vanliga gravgåvor var flintdolkar, skäror, skifferhängen, pilspetsar och bärnstenspärlor. Dvärgahuset restaurerades första gången år 1889 i samband med en undersökning utförd av Oscar Montelius och därefter vid en vägomläggning. Några fynd känner man inte från graven. Dessa har sannolikt försvunnit vid rovgrävningar.
         

Informationstavla vid hällkistan

Karta över platsen där hällkistan finns. Den röda markeringen är hällkistan, och dom blåa är busshållplatser. För att planera bussresan dit kan man använda Västtrafiks reseplanerare.

       

Ragnhildsholmen

När vikingatiden tonade bort gick Norden en orolig medeltid till mötes. Kungar och hövdingar sökte makt. De satte härar i rörelse och rikena Norge, Danmark och Sverige blev till. Och här Österut vid älven, som det heter i de gamla norska sagorna, möttes de tre. Norges sydspets sträckte sig ett gott stycke in över Hisingen, och stötte där ihop med det mäktiga Danmark.

Svenskarnas vägar ut i världen var begränsade. Deras hamnstad västerut var Lödöse längre upp vid Älven som Göta älv kallades då. Men de arbetade beslutsamt på att slå in en kil för att få tillgång till havet. Det är därför ingen tillfällighet att de flesta medeltida borgarna i nuvarande Västra Götaland byggdes kring Älven. En av dom låg på Ragnhildsholmen.

Kungahälla omtalades redan på 900-talet. den blev Norges sjätte stad och under 1100-talet den viktigaste. Storhetstiden var på 1200-talet.

I mitten av 1200-talet lät kung Håkon Håkonsson av Norge bygga en borg på berget vid dagens Nordre älv då området var norskt. Det var då en ö och kallades Ragnhildsholmen. Ihop med den tidigmedeltida staden Kungahälla på andra sidan bildade den ett lås på Älven där inga obehöriga kunde passera. Älvens södra flodfåra var grund och länge tilltäppt av ett jordskred vid den plats som kallas Jordfallet vid Kungälv. Nordre älv var porten mellan Västra Götaland och Europa. Men i mitten av 1200-talet fick också svenskarna sin eftertraktade korridor ut till havet via den södra flodfåran.

I Ragnhildsholmen bodde knektar och deras befälhavare, men även styresmän med nära anknytning till kungamakten. Medborgare från södra Bohuslän som dömts för dråp skickades till Kungahälla. Det var sannolikt där på Ragnhildsholmen de spärrades in. Ringmuren är byggd av sten, tillbyggnader och reparationer i tegel. Borggården mäter 36x40 meter. Innanför fanns det träbyggnader på stengrund. Utgrävningar som gjordes vid 1800-talets slut visar att bostäderna låg utefter östra muren, verkstäder åt väster.

Borgar och städer vid Hisingen och på Marstrand vid den tiden. 

Så här kunde det se ut när det begav sig. Kungahälla på ena sidan och Ragnhildsholmen på den andra.

 Medeltidens klädsel.

I början av 1300-talet härskade kung Erik på Ragnhildsholmen. Han var son till Magnus Ladulås och sonson till Birger Jarl. Han fick borgen som gåva då han när han hjälpte kung Håkon av Norge att angripa sin bror Birger, kung av Sverige. Eriks förbund med Norge befästes med trolovning mellan honom och Håkons dotter Ingeborg.

Det var en kaotisk tid. Fylld av svek och oheliga allianser. 1307 sammansvär sig Håkon med Birger och danske kungen och belägrar hertig Eriks borg på Ragnhildsholmen. Men efter några veckor byter de nordiska kungarna fot ännu en gång. Erik gifter sig 1313 med Ingeborg och börjar lägga upp planerna på ett eget västnordiskt rike, motsvarande ungefär dagens Västra Götaland. Innan han hinner samla sina styrkor och knyta nya band fängslas han och brodern Valdemar av Birger vid Nyköpings gästabud och båda lämnas att svälta ihjäl.

Ragnhildsholmens historia varade inte mycket mer än femtio år.  Och i början av 1300-talet minskar också Kungahällas betydelse. Förmodligen tog man sedan sten från Ragnhildsholmen till Bohus fästning, Bagahus, som började byggas 1308 vid ett mer strategiskt ställe där älven delar sig. Därifrån regerades Sverige en tid av Eriks änka Ingeborg. Sonen Magnus Eriksson hade utropats till kung, men var då bara tre år gammal. Hans gemål blev sedan drottning Blanka.

Bild från stigen mellan parkeringen och borgen. Den syns där uppe på höjden. Bilderna här är från 2009.

Här ovan ser man en skiss av Ragnhildsholmen. Vi tar en närmare titt på borgens olika delar:

1. Norra och västra portarna sattes igen och en ny port togs upp mot söder.
2. Smedja, bak- eller brygghus? i sydöstra hörnet fanns rester av en eldstad.
3-4. Verkstad? Här hittades borr,mejslar, brynen, betsel, pilspetsar och speltärningar.
5. Inga fynd.
6. Västra porten, igensatt.
7. I en liten avbalkning av tegel fann man lås, mynt, vapen, en lerkruka med mera.
8. Gamla huvudporten mot Älven.
9. Kök? Här hittades ett metertjockt lager av avfall, ben och trasiga köksredskap.
10. Härifrån leder enda vägen in i tornet.
11. Troligen borgens försvarstorn och sista reträttplats.
12. Rum utan dörr mot borggården.
13. Källarutrymme utan fönster.
14. Gården sluttar mot sydöst. Här har funnits en naturlig förrådskällare.
15. Liten utbyggnad i sten. Kan ha varit en uppsamlingsplats för hängdassen uppe på muren.
16. Yttre port.

Innanför borgväggarna: 

Några bilder från 1993.

           
360-gradersvy från en annan uppladdare. Man kan dra runt bilden. 
            



Karta över Ragnhildsholmen. De blå markeringarna är busshållplats och parkering. Det orangea strecket är stigen till borgruinen. Och den röda markeringen är borgen.