Eksjöhovgårds slottsruin

Eksjöhovgård ligger på en liten ö i Eksjöhovgårdssjön strax öster om Sävsjö i Småland. Ruinen utgör motiv för Sävsjö kommuns vapen trots att Sävsjö är en sentida järnvägsknutpunkt och att Eksjöhovgård möjligen anspelar på medeltidsstaden Eksjö som ligger några mil norrut.

               

 Slottsruinen 14 juni 2005

Första referensen till Ekesjö är från 1287. Som hovgård omtalas Ekesjö först under slutet av 1600-talet, men det är möjligt att gården haft den statusen längre tillbaka i tiden. Under 1300-talet omtalas Ekesjö som tingsplats i Västra härad. Sven Sture bytte till sig Ekesjö 1420 och bosatte sig här, det var troligen han som lät uppföra den första borgen på ön i Eksjöhovgårdssjön. I det äldsta stenhuset från början av 1500-talet ingår delar av ett försvarstorn från den tiden. Efter Sven Sture ärvde gården av Bo Stensson (Natt och Dag), Nils Bosson (Sture), Svante Nilsson (Sture), Sten Sture den yngre och Svante Sture den yngre. Inga av dessa tycks dock ha varit bosatta här.

Enligt traditionen skulle Sten Sture den yngre använt byggnaden som jaktslott. Omkring 1630 ärvde fältmarskalken Carl Mauritz Lewenhaupt godset och på 1650-talet lät han uppföra det stenhus som idag utgör slottsruinen. Byggnationen hann inte färdigställas före Lewenhaupts död 1666 och arvingarna hade inte råd att slutföra den. På 1730-talet, då med greve Magnus Julius De la Gardie som slottsherre, revs den övre våningen och ingången flyttades. Senare ägare hamnade på ekonomiskt obestånd och 1812 såldes slottets koppartak varefter byggnaden snabbt förföll. Ruinen har sedermera säkrats mot ytterligare förfall.

År 2014 firade man i Sävsjö kommun 350-årsjubileum för byggnadens uppförande i sten.

              

                      

                       

                    

Slottsruinen i Gräfsnäs 3 augusti 1999

Borgholms slottsruin på Öland 8 juli 1999

Den ligger utanför Borgholm på Öland. Ruinen är en av Ölands största turistattraktioner, med bland annat riddarskolor, olika guidningar och utställningar.

I slutet av 1100-talet byggdes ett mäktigt torn, en kastal, som snart omgärdades av en ringmur. Borgen byggdes under 1200-talets senare del och torde ha stått klar 1281.

Under krigen mellan Sverige och Danmark förstördes slottet i början av 1500-talet och upprustades inte förrän under Johan III:s regeringstid.

Från 1572 var först Johan Baptista Pahr och sedan dennes bror Dominicus byggmästare på slottet, som då blev en av Sveriges första bastionsfästningar. Arbetena på slottet upphörde dock 1593, på hertig Karls befallning, men 1602 började försvarsverken förstärkas, och härmed fortsattes till Kalmarkrigets utbrott. 8 augusti 1611 inneslöts slottet av danskarna, och redan följande dag uppgavs det av sin befälhavare, Johan Månsson Ulfsparre, men 27 september 1611 kringrändes det av Gustaf Adolf, som dock inte förrän 7 oktober lyckades förmå den danske befälhavaren Kristen Hansen att kapitulera. 2 juni 1612 kom danskarna tillbaka och efter 9 dagars beskjutning uppgavs slottet av Peder Michelsson (Hammarsköld) till Gert Rantzau.



Efter freden i Knäred 1613 återlämnades det i utplundrat och illa medfaret tillstånd, så att reparationsarbeten måste påbörjas. Dessa avbröts dock efter ett tiotal år. Ett mindre jordverk byggdes dock 1643, och från 1651, då Öland förlänats åt Karl Gustav, fortsattes slottsbyggnaden under ledning av Nicodemus Tessin den äldre. När krig med Danmark återigen bröt ut, var Borgholms slott så pass befäst, att kapten Henrik Julius Heideman kunde försvara det mot danskarna, vilka den 17 augusti försökte en stormning. Följande dag undsattes slottet av amiral Wachtmeister, som fördrev danskarna.

Byggnadsarbetena avstannade efter Karl X Gustavs död 1660. De återupptogs 1681 men nedlades snart igen. Slottet blev därför aldrig fullbordat enligt Tessins plan, och Erik Dahlberghs ståtliga teckning i det berömda verket Suecia antiqua et hodierna är sålunda oriktig. Så småningom förföll även den färdiga delen av borgen. I de sista användbara lokalerna fanns mot slutet bland annat skola och textilfärgning. 14 oktober 1806 fullbordade en vådeld förstörelseverket.

Bild från en annan uppladdare: