Nösslinge kyrka

Den medeltida timmerkyrkan i Nösslinge 20 km öster om Varberg i Halland, kanske byggd redan på 1200-talet, står kvar medan man vid den tiden vanligen byggde stenkyrkor utanpå de forna träkyrkorna. 

           

Byggnaden befann sig i dåligt skick och 1555 fick församlingen ett kungligt brev med befallning att den skulle rivas av denna anledning. Kyrkan fick emellertid stå kvar och biskopen upprepade rivningskravet vid sin visitation 1616. Församlingen blev därför till sist tvungen att grundligt bygga om kyrkan. Arbetet utfördes 1688 av timmermannen Börje Arvidsson från Varberg.

                 

Nösslinge kyrka 9 augusti 2005

Några bilder från interiören: 

Dekorationsmålningar i taket från 1812 av Jacob Magnus Hultgren. 

Altaruppsatsen är en snidad trärelief som föreställer Kristus på korset utförd 1707 av bildhuggaren Gustav Kilman.

Kyrkdörr av ek med järnbeslag. 1400-talet. 

Dopfunten från 1200-talets slut är av granit och består av tre delar. Höjd 95 cm. Cuppan är cylindrisk med skrånande undersida. Skaftet är cylindriskt. Foten är fyrkantig och trappad i två etager. Ett järnband är fäst runt cuppan. Dopfunten tillverkades i Funtaliden i Fagereds socken.

Träskulpturer från 1500-talet. Två biskopar och den heliga Barbara. 

               

                   

Hultaby slottsruin

Hultaby slott är ruinerna efter en medeltida borg som låg på en utskjutande udde i Norrasjön i Näsby socken i Vetlanda kommun i Småland.

              

Borgen var strategiskt placerad vid Emåns inlopp, man hade en vidsträckt utsikt över sjön och eventuella förbipasserande båtar.

           

Anläggningen består av ett borghus, en inre och en yttre borggård samt ca 19 husgrunder. Den inre borggården omges av en 5 meter hög bröstvärnsmur som delvis är raserad och överväxt med gräs. I muren finns två öppningar, till den stora öppningen leder en yttre monumental stentrappa av skiffer. Trappan rekonstruerades i samband med utgrävningar år 1934–1935 då rester av den ursprungliga trappan hittades.

              

Hultaby slottsruin 15 juni 2005

               

Sex av husgrunderna är rester efter bostadshus i trä. De andra har en gång varit förrådshus och ladugårdslängor, även de byggda i trä. Genom fynd som hittades vid utgrävningarna 1934–35 har man kunnat datera borgen till år 1250–1350.

               

Borgen tillhörde riksrådet och riddaren Erengisle Sunesson (Bååt) från senast 1353, då den först omtalas i skriftliga dokument, och fram till hans död 1392. Erengisle Sunesson författade ett flertal brev här och borgen torde ha varit hans huvudgård. Han var på sin tid en av Sveriges mäktigaste män. Borgen brändes förmodligen av Albrekt av Mecklenburgs fogde Henrik av Holstein under 1360-talet, då det förekom inbördes strider mellan de rivaliserande svenska kungarna Magnus Eriksson och Albrekt av Mecklenburg. Men några byggnader måste ha stått kvar då Erengisle Sunesson 1392 skrev sitt testament på "Hultaboda ö".

             

Bild från Wikipedia.

               

Eksjöhovgårds slottsruin

Eksjöhovgård ligger på en liten ö i Eksjöhovgårdssjön strax öster om Sävsjö i Småland. Ruinen utgör motiv för Sävsjö kommuns vapen trots att Sävsjö är en sentida järnvägsknutpunkt och att Eksjöhovgård möjligen anspelar på medeltidsstaden Eksjö som ligger några mil norrut.

               

 Slottsruinen 14 juni 2005

Första referensen till Ekesjö är från 1287. Som hovgård omtalas Ekesjö först under slutet av 1600-talet, men det är möjligt att gården haft den statusen längre tillbaka i tiden. Under 1300-talet omtalas Ekesjö som tingsplats i Västra härad. Sven Sture bytte till sig Ekesjö 1420 och bosatte sig här, det var troligen han som lät uppföra den första borgen på ön i Eksjöhovgårdssjön. I det äldsta stenhuset från början av 1500-talet ingår delar av ett försvarstorn från den tiden. Efter Sven Sture ärvde gården av Bo Stensson (Natt och Dag), Nils Bosson (Sture), Svante Nilsson (Sture), Sten Sture den yngre och Svante Sture den yngre. Inga av dessa tycks dock ha varit bosatta här.

Enligt traditionen skulle Sten Sture den yngre använt byggnaden som jaktslott. Omkring 1630 ärvde fältmarskalken Carl Mauritz Lewenhaupt godset och på 1650-talet lät han uppföra det stenhus som idag utgör slottsruinen. Byggnationen hann inte färdigställas före Lewenhaupts död 1666 och arvingarna hade inte råd att slutföra den. På 1730-talet, då med greve Magnus Julius De la Gardie som slottsherre, revs den övre våningen och ingången flyttades. Senare ägare hamnade på ekonomiskt obestånd och 1812 såldes slottets koppartak varefter byggnaden snabbt förföll. Ruinen har sedermera säkrats mot ytterligare förfall.

År 2014 firade man i Sävsjö kommun 350-årsjubileum för byggnadens uppförande i sten.

              

                      

                       

                    

Borgruinen Aranäs vid Årnäs

Aranäs var en medeltida stormansborg som låg på en udde i Vänern vid Årnäs i Forshems socken i Götene kommun i Västergötland.

Vägen till borgruinen. Bilder från 4 juni 2010.

Aranäs tid som borg tycks ha varit kort men intensiv. De flesta borgbyggnaderna uppfördes under 1200- och 1300-talen, under borgens storhetstid. Sägner berättar att platsen rymt en stormansgård som varit äldre. Här fanns tre vallgravar, en huvudborg och ett omfattande förborgsområde med en palatsliknande byggnad. 

                  

Borgen byggdes i en period då mindre förvarsanläggningar byggdes på stormannagårdar, men ingen med ett så stort borgområde som vid Aranäs, och så vitt vi vet idag ingen så praktfull och rik på byggnader. Borgen kanske kan ses som en utflyttad och mot försvar inriktad stormannagård. Den har lagts på en väl försvarbar plats i landskapet. Den yttersta vallgraven skar av udden från fastlandet, så att borgområdet blev nästan 600 meter långt. 

                  

                 

Arkeologiska undersökningar har gjorts ute på udden i äldre tid (1916-23) och vid det senaste sekelskiftet. Med moderna undersökningsmetoder har man nu kunnat kartlägga stora delar av området framför borgen, det så kallade förborgsområdet. Murar, byggnader och vallgravar har hittats som man hittills inte känt till. Borgbebyggelsen var mer omfattande och komplex än vad man tidigare känt till. 

Gudhem skulle flytta in i borgen, och det tycks som de vistades på Aranäs en tid vid 1300-talets mitt. Därefter börjar en rad ganska snabba ägarbyten under hela 1300-talet. Gården lämnades på 1360-talet tillbaks i kung Albrecht av Mecklenburgs ägor. Han bytte Årnäs mot Axvallahus, men efter en tid kom gården åter i kungamaktens ägor för att sedan säljas till biskopen i Skara som ägde den intill reformationen 1527. Slottet vandrade än en gång ur kronans händer 1567, men blev åter kronogods 1584 - 1638. Då blev godset och borgruinen, som förfallit flera hundra år tidigare privat egendom. Ruinerna kom förmodligen att användas som "stenbrott" för det fortsatta bygget på en ny tid på udden, från 1400-talet och helt ned till anläggandet av Årnäs bruk. 

            

Aranäs borgruin.

Efter en lång historia med förfall och många ägarbyten hade Årnäs blivit en rik jordbruksegendom under 1700-talet. Årnäs bruk uppstod vid godset i början av 1800-talet. Jordbruksegendomen blev en tidigindustriell plats där den första industrin var ett glasbruk. Glas och buteljer som tillverkats här skickades med båt från utskeppningshamnen på andra sidan udden. Med tiden kom bruket att omfatta storgården (jordbruk och skog), glasbruket samt en kvarn och en såg. Glasbruket avvecklades 1960 och kvar finns idag jordbruk och en mindre metallindustri. De huvudbyggnader man ser idag är uppförda på 1700-talet. 

De ruiner man ser idag betraktade man länge som huvudborgen för Aranäs. Idag vet vi att det fanns långt fler byggnader av mycket hög klass inom borgområdet på den yttre delen av udden. Borgområdet skyddades av tre vallgravar, där den första av dem låg inte långt från skylten. 

          

            

Ruinen undersöktes åren 1916 — 1923. De här äldre undersökningarna omfattade bara en mycket liten del av hela borgområdet. Man fick mest kunskap om det man såg som centralborgen, längst ut på udden. Man ville då datera borgen till 1100-talet, men senare tids forskning har visat att borgen snarare byggts vid 1200-talets andra hälft. I senare tid har undersökningar gjorts inom Aranäsprojektet. Med moderna undersökningsmetoder har man kunnat kartlägga stora delar av området framför borgen, det så kallade förborgsområdet. Murar, byggnader och vallgravar har hittats som man hittills inte känt till. Borgbebyggelsen har varit mer omfattande och komplex än vad man tidigare trott. De hittills kända 

stenbyggnaderna planerades och byggdes i slutet av 1200-talet. Bebyggelsen förändrades under loppet av 1300-talet. 

Efter det att Torgils avrättats 1306 skedde en rad ägarbyten genom historien. Borgen började till slut förfalla och vid 1500-talets mitt gav resterna av ruinen intryck av att borgen varit en av de "präktigaste" i Norden. Mot bakgrund av grävningsresultaten kan man kanske förstå den tidens värdering. Ruinerna kom förmodligen att brytas ned och att användas som "stenbrott" för det fortsatta bygget på en ny tid på udden, från 1400-talet och fram till anläggandet av Årnäs bruk. 

             

Vid utgrävningarna har man inte bara hittat vapen och utstyrsel till hästar. Redskapsfynd och andra spår berättar om smide och gjutning, timmerhuggning, hovslageri och mycket annat. Fynd av djurben (nöt, får, svin, älg, rådjur, vildsvin, gädda och sill) speglar mathållningen, där många varor transporterats långt. 

I sin helhet har borgen varit större än man tidigare anat. Här fanns flera vallgravar, ringmurar, stenlagda borggårdar och byggnader med stenhuggeri av hög klass, inte minst ett stenhus med källarvåning. Det låg 80 meter söder om huvudborgen och kan närmast beskrivas som ett palats. Idag finns bara resterna av den 8 x 15 meter stora källaren med trapptorn kvar under gräsytan. Huset var byggt av kvaderstenar och hade minst två våningar. Dörrar och fönster omgavs av praktfulla omfattningar av sandsten och tegel. Borgbygget har varit så påkostat och konsekvent utfört att man förmodar att det kan ha varit en kungaborg. 

          

Odlingsrester av örter som nunnorna gjorde te av. Ett afrodisiakum.

En av de mäktigaste personerna i landet var borgherre på Aranaes: Torgils Knutsson. Torgils var förmyndare för kung Birger Magnusson (1280-1321). Man har tolkat det som Torgils var Aranäsborgens ägare, eller så stod kungaborgen Aranaes till hans disposition. Många delar 

tycks ha byggts ut under hans tid som borgherre, som den inre vallgraven och ringmuren. 

Karta över borgruinens läge:

                    

Skallsjö kyrkoruin

Skallsjö kyrkoruin ligger i västra delen av Floda som ligger cirka 15 kilometer öster om Göteborg. Se karta nedan.

Kyrkan uppfördes på 1200-talet på en då central plats i orten. 1686 tillbyggdes den åt öster cirka 9 meter. Kyrkan uppfördes av gråsten som var putsad både in- och utvändigt och den var försedd med spåntak. I kyrkan fanns familjegravar för ätterna Örnevinge och Trana. En altartavla skänktes 1758 av CW von Döbeln.

1774 reparerades kyrkan, varvid bland annat innertaket välvdes och målades. Vapenhuset i väster revs förmodligen under 1800-talet. 1863 övergavs medeltidskyrkan då en ny och mer centralt belägen kyrka uppförts. Därefter förföll den äldre snabbt. På grund av det kraftiga förfallet revs den 1896.
Kyrkoruinen renoverades åren 1936–1937. Den medeltida dopfunten har återfunnits och förvaras nu i den nya kyrkan.

Skallsjö gamla kyrka 1894. Övergiven och förfallen sen mer än 30 år tillbaka.

Kyrkoruinen i november 2011. 

Karta över kyrkoruinen. Det finns en busshållplats vid vägen strax utanför ruinen.