Borgruinen Aranäs vid Årnäs

Aranäs var en medeltida stormansborg som låg på en udde i Vänern vid Årnäs i Forshems socken i Götene kommun i Västergötland.

Vägen till borgruinen. Bilder från 4 juni 2010.

Aranäs tid som borg tycks ha varit kort men intensiv. De flesta borgbyggnaderna uppfördes under 1200- och 1300-talen, under borgens storhetstid. Sägner berättar att platsen rymt en stormansgård som varit äldre. Här fanns tre vallgravar, en huvudborg och ett omfattande förborgsområde med en palatsliknande byggnad. 

                  

Borgen byggdes i en period då mindre förvarsanläggningar byggdes på stormannagårdar, men ingen med ett så stort borgområde som vid Aranäs, och så vitt vi vet idag ingen så praktfull och rik på byggnader. Borgen kanske kan ses som en utflyttad och mot försvar inriktad stormannagård. Den har lagts på en väl försvarbar plats i landskapet. Den yttersta vallgraven skar av udden från fastlandet, så att borgområdet blev nästan 600 meter långt. 

                  

                 

Arkeologiska undersökningar har gjorts ute på udden i äldre tid (1916-23) och vid det senaste sekelskiftet. Med moderna undersökningsmetoder har man nu kunnat kartlägga stora delar av området framför borgen, det så kallade förborgsområdet. Murar, byggnader och vallgravar har hittats som man hittills inte känt till. Borgbebyggelsen var mer omfattande och komplex än vad man tidigare känt till. 

Gudhem skulle flytta in i borgen, och det tycks som de vistades på Aranäs en tid vid 1300-talets mitt. Därefter börjar en rad ganska snabba ägarbyten under hela 1300-talet. Gården lämnades på 1360-talet tillbaks i kung Albrecht av Mecklenburgs ägor. Han bytte Årnäs mot Axvallahus, men efter en tid kom gården åter i kungamaktens ägor för att sedan säljas till biskopen i Skara som ägde den intill reformationen 1527. Slottet vandrade än en gång ur kronans händer 1567, men blev åter kronogods 1584 - 1638. Då blev godset och borgruinen, som förfallit flera hundra år tidigare privat egendom. Ruinerna kom förmodligen att användas som "stenbrott" för det fortsatta bygget på en ny tid på udden, från 1400-talet och helt ned till anläggandet av Årnäs bruk. 

            

Aranäs borgruin.

Efter en lång historia med förfall och många ägarbyten hade Årnäs blivit en rik jordbruksegendom under 1700-talet. Årnäs bruk uppstod vid godset i början av 1800-talet. Jordbruksegendomen blev en tidigindustriell plats där den första industrin var ett glasbruk. Glas och buteljer som tillverkats här skickades med båt från utskeppningshamnen på andra sidan udden. Med tiden kom bruket att omfatta storgården (jordbruk och skog), glasbruket samt en kvarn och en såg. Glasbruket avvecklades 1960 och kvar finns idag jordbruk och en mindre metallindustri. De huvudbyggnader man ser idag är uppförda på 1700-talet. 

De ruiner man ser idag betraktade man länge som huvudborgen för Aranäs. Idag vet vi att det fanns långt fler byggnader av mycket hög klass inom borgområdet på den yttre delen av udden. Borgområdet skyddades av tre vallgravar, där den första av dem låg inte långt från skylten. 

          

            

Ruinen undersöktes åren 1916 — 1923. De här äldre undersökningarna omfattade bara en mycket liten del av hela borgområdet. Man fick mest kunskap om det man såg som centralborgen, längst ut på udden. Man ville då datera borgen till 1100-talet, men senare tids forskning har visat att borgen snarare byggts vid 1200-talets andra hälft. I senare tid har undersökningar gjorts inom Aranäsprojektet. Med moderna undersökningsmetoder har man kunnat kartlägga stora delar av området framför borgen, det så kallade förborgsområdet. Murar, byggnader och vallgravar har hittats som man hittills inte känt till. Borgbebyggelsen har varit mer omfattande och komplex än vad man tidigare trott. De hittills kända 

stenbyggnaderna planerades och byggdes i slutet av 1200-talet. Bebyggelsen förändrades under loppet av 1300-talet. 

Efter det att Torgils avrättats 1306 skedde en rad ägarbyten genom historien. Borgen började till slut förfalla och vid 1500-talets mitt gav resterna av ruinen intryck av att borgen varit en av de "präktigaste" i Norden. Mot bakgrund av grävningsresultaten kan man kanske förstå den tidens värdering. Ruinerna kom förmodligen att brytas ned och att användas som "stenbrott" för det fortsatta bygget på en ny tid på udden, från 1400-talet och fram till anläggandet av Årnäs bruk. 

             

Vid utgrävningarna har man inte bara hittat vapen och utstyrsel till hästar. Redskapsfynd och andra spår berättar om smide och gjutning, timmerhuggning, hovslageri och mycket annat. Fynd av djurben (nöt, får, svin, älg, rådjur, vildsvin, gädda och sill) speglar mathållningen, där många varor transporterats långt. 

I sin helhet har borgen varit större än man tidigare anat. Här fanns flera vallgravar, ringmurar, stenlagda borggårdar och byggnader med stenhuggeri av hög klass, inte minst ett stenhus med källarvåning. Det låg 80 meter söder om huvudborgen och kan närmast beskrivas som ett palats. Idag finns bara resterna av den 8 x 15 meter stora källaren med trapptorn kvar under gräsytan. Huset var byggt av kvaderstenar och hade minst två våningar. Dörrar och fönster omgavs av praktfulla omfattningar av sandsten och tegel. Borgbygget har varit så påkostat och konsekvent utfört att man förmodar att det kan ha varit en kungaborg. 

          

Odlingsrester av örter som nunnorna gjorde te av. Ett afrodisiakum.

En av de mäktigaste personerna i landet var borgherre på Aranaes: Torgils Knutsson. Torgils var förmyndare för kung Birger Magnusson (1280-1321). Man har tolkat det som Torgils var Aranäsborgens ägare, eller så stod kungaborgen Aranaes till hans disposition. Många delar 

tycks ha byggts ut under hans tid som borgherre, som den inre vallgraven och ringmuren. 

Karta över borgruinens läge: