Hällkistan Dvärgahuset

            

Hällkistan Dvärgahuset 12 september 2022. Den har beteckningen Lindome 40:1.

Nordöst om Lindome vid Dvärred på vägen mellan Sjöarås och Hällesåker bor dvärgarna i sitt lilla hus alldeles vid vägkanten. Ja de som tror sig förståndiga säger att det är en hällkista, men de känner ju inte till hela historien...

De skulle till exempel ha varit med år 1806, då en Dvärredsbo hade tagit sig före att lägga beslag på några hällar, kanske för att lägga som bro över en å. Den natten blev det ett förfärligt väsen på den gården! En dräng som vaknat av bullret tittade ut genom fönstret, och fick då se en enögd dvärg trycka sitt ansikte mot rutan med en indignerad min. Det återstod inget annat för gårdsfolket att redan i ottan släpa tillbaka hällarna, och för att blidka dvärgafolket lade man några mynt på hällen som kompensation för sitt tilltag. Och allt sedan den dagen råder fred mellan ortsborna och dvärgahusets innevånare...

För den vantrogne skall tilläggas, att dvärgahuset är en hällkista från 1800-1500 f.Kr, vilket är yngre stenålderns slutskede. Det rör sig om en i vårt land ovanlig form av hällkista med gavelhål, främst kända från norra Götaland. Däremot är de vanliga i norra Frankrike, och de förekommer även i England och i Belgien. Forskaren Lili Kaelas anser det mest sannolikt att gravformen följt med människor från nuvarande norra Frankrike som av någon anledning dragit sig norröver, även om hon inte utesluter kulturöverföring via nordbor som vandrat söderut och då kommit i kontakt med seden. Det är dock att märka, att sedan Kaelas uppgifter gick i tryck har det framkommit att gavelhålshällkistor även finns i södra Tyskland, Schweiz samt Kaukasien. Möjligen var dessa fakta okända för Kaelas och Lindälv.
           

Gavelhålet inuti hällkistan.

I Mölndals kommun finns i dag rester av 10 hällkistor bevarade. De är mer än 3500 år gamla. Den mest berömda av dem är Dvärgahuset. Hällkistan är byggd av stora stenhällar. I en av gavelhällarna finns ett runt s.k. gavelhål, vilket är vanligt för hällkistor i Västsverige. Liknande finns även i norra Frankrike och Belgien. Många sägner finns om Dvärgahuset då man förr trodde att dvärgar hade byggt det åt sig som bostadshus. Gavelhålet skulle ha varit ingångsdörren. Byn Dvärred har fått sitt namn efter Dvärgahuset, och bynamnet betyder ”röjningen vid Dvärgahuset”.
           
Hällkistan var en grav för en större gemenskap och har vanligen använts vid upprepad begravning. Vid begravning föste man undan de gamla benresterna och satte ned liket i kistan. Intill den döde placerades lerkrukor fyllda med mat och dryck och föremål som man ansåg kunde behövas i livet efter detta. Vanliga gravgåvor var flintdolkar, skäror, skifferhängen, pilspetsar och bärnstenspärlor. Dvärgahuset restaurerades första gången år 1889 i samband med en undersökning utförd av Oscar Montelius och därefter vid en vägomläggning. Några fynd känner man inte från graven. Dessa har sannolikt försvunnit vid rovgrävningar.
         

Informationstavla vid hällkistan

Karta över platsen där hällkistan finns. Den röda markeringen är hällkistan, och dom blåa är busshållplatser. För att planera bussresan dit kan man använda Västtrafiks reseplanerare.

       

Ragnhildsholmen

När vikingatiden tonade bort gick Norden en orolig medeltid till mötes. Kungar och hövdingar sökte makt. De satte härar i rörelse och rikena Norge, Danmark och Sverige blev till. Och här Österut vid älven, som det heter i de gamla norska sagorna, möttes de tre. Norges sydspets sträckte sig ett gott stycke in över Hisingen, och stötte där ihop med det mäktiga Danmark.

Svenskarnas vägar ut i världen var begränsade. Deras hamnstad västerut var Lödöse längre upp vid Älven som Göta älv kallades då. Men de arbetade beslutsamt på att slå in en kil för att få tillgång till havet. Det är därför ingen tillfällighet att de flesta medeltida borgarna i nuvarande Västra Götaland byggdes kring Älven. En av dom låg på Ragnhildsholmen.

Kungahälla omtalades redan på 900-talet. den blev Norges sjätte stad och under 1100-talet den viktigaste. Storhetstiden var på 1200-talet.

I mitten av 1200-talet lät kung Håkon Håkonsson av Norge bygga en borg på berget vid dagens Nordre älv då området var norskt. Det var då en ö och kallades Ragnhildsholmen. Ihop med den tidigmedeltida staden Kungahälla på andra sidan bildade den ett lås på Älven där inga obehöriga kunde passera. Älvens södra flodfåra var grund och länge tilltäppt av ett jordskred vid den plats som kallas Jordfallet vid Kungälv. Nordre älv var porten mellan Västra Götaland och Europa. Men i mitten av 1200-talet fick också svenskarna sin eftertraktade korridor ut till havet via den södra flodfåran.

I Ragnhildsholmen bodde knektar och deras befälhavare, men även styresmän med nära anknytning till kungamakten. Medborgare från södra Bohuslän som dömts för dråp skickades till Kungahälla. Det var sannolikt där på Ragnhildsholmen de spärrades in. Ringmuren är byggd av sten, tillbyggnader och reparationer i tegel. Borggården mäter 36x40 meter. Innanför fanns det träbyggnader på stengrund. Utgrävningar som gjordes vid 1800-talets slut visar att bostäderna låg utefter östra muren, verkstäder åt väster.

Borgar och städer vid Hisingen och på Marstrand vid den tiden. 

Så här kunde det se ut när det begav sig. Kungahälla på ena sidan och Ragnhildsholmen på den andra.

 Medeltidens klädsel.

I början av 1300-talet härskade kung Erik på Ragnhildsholmen. Han var son till Magnus Ladulås och sonson till Birger Jarl. Han fick borgen som gåva då han när han hjälpte kung Håkon av Norge att angripa sin bror Birger, kung av Sverige. Eriks förbund med Norge befästes med trolovning mellan honom och Håkons dotter Ingeborg.

Det var en kaotisk tid. Fylld av svek och oheliga allianser. 1307 sammansvär sig Håkon med Birger och danske kungen och belägrar hertig Eriks borg på Ragnhildsholmen. Men efter några veckor byter de nordiska kungarna fot ännu en gång. Erik gifter sig 1313 med Ingeborg och börjar lägga upp planerna på ett eget västnordiskt rike, motsvarande ungefär dagens Västra Götaland. Innan han hinner samla sina styrkor och knyta nya band fängslas han och brodern Valdemar av Birger vid Nyköpings gästabud och båda lämnas att svälta ihjäl.

Ragnhildsholmens historia varade inte mycket mer än femtio år.  Och i början av 1300-talet minskar också Kungahällas betydelse. Förmodligen tog man sedan sten från Ragnhildsholmen till Bohus fästning, Bagahus, som började byggas 1308 vid ett mer strategiskt ställe där älven delar sig. Därifrån regerades Sverige en tid av Eriks änka Ingeborg. Sonen Magnus Eriksson hade utropats till kung, men var då bara tre år gammal. Hans gemål blev sedan drottning Blanka.

Bild från stigen mellan parkeringen och borgen. Den syns där uppe på höjden. Bilderna här är från 2009.

Här ovan ser man en skiss av Ragnhildsholmen. Vi tar en närmare titt på borgens olika delar:

1. Norra och västra portarna sattes igen och en ny port togs upp mot söder.
2. Smedja, bak- eller brygghus? i sydöstra hörnet fanns rester av en eldstad.
3-4. Verkstad? Här hittades borr,mejslar, brynen, betsel, pilspetsar och speltärningar.
5. Inga fynd.
6. Västra porten, igensatt.
7. I en liten avbalkning av tegel fann man lås, mynt, vapen, en lerkruka med mera.
8. Gamla huvudporten mot Älven.
9. Kök? Här hittades ett metertjockt lager av avfall, ben och trasiga köksredskap.
10. Härifrån leder enda vägen in i tornet.
11. Troligen borgens försvarstorn och sista reträttplats.
12. Rum utan dörr mot borggården.
13. Källarutrymme utan fönster.
14. Gården sluttar mot sydöst. Här har funnits en naturlig förrådskällare.
15. Liten utbyggnad i sten. Kan ha varit en uppsamlingsplats för hängdassen uppe på muren.
16. Yttre port.

Innanför borgväggarna: 

Några bilder från 1993.

           
360-gradersvy från en annan uppladdare. Man kan dra runt bilden. 
            



Karta över Ragnhildsholmen. De blå markeringarna är busshållplats och parkering. Det orangea strecket är stigen till borgruinen. Och den röda markeringen är borgen. 

            

          

Karthago

Karthago grundades 814 f.Kr av fenicier från Tyrus. Troligen användes området tidigare som utgångspunkt för färder utmed Nordafrikas kust. Karthago utvecklades till ett stort handelsimperium som omfattade västra delen av Medelhavet. Det var också huvudstaden i det feniciska handelsriket. Viktiga handelsvaror var metaller som guld, silver, tenn och koppar.

Karthago blev en del av det persiska akemeniderriket på 500-talet f.Kr. Det var då en av de största städerna vid Medelhavet med över 100 000 invånare. Man hade slavar. Religionen var viktig och man tillbad bland annat Baal. 

200 år senare belägrades och förstördes Karthago av Alexander den store. Konflikter uppstod sedan med det romerska republiken och resulterade i de  tre puniska krigen. Romarna ansåg att staden skulle förstöras och så skedde i det tredje kriget. Man strödde enligt legenden salt på åkrarna för att göra området obeboeligt.

44 f. Kr. återuppbyggde Caesar staden som en romersk koloni. Det blev så småningom den största staden i Medelhavsregionen efter Rom.

Germanerna intog staden under folkvandringstiden och gjorde staden till sin huvudstad. Härifrån utgick krigståg mot Rom som intogs och plundrades. Under Östrom krossades vandalriket och
Karthago blev åter romerskt. Men förstördes 698 då araberna erövrade Nordafrika.

 Ruinerna i Karthago 1975.