Svenska utvandringen till Minnesota

De första svenskarna anlände till territoriet Minnesota 1850 och bosatte sig i Scandia. Vid 1920 var nästan en fjärdedel av Minnesotas utlandsfödda invånare svenskar, vilket gjorde delstaten till hem för fler svenskar än någon annan delstat förutom Minnesota och St. Paul. Omkring hälften levde i Minneapolis och St. Paul.

Olof Olsson från Nerikes Kil utvandrade ca 1880 till Rush City, Minnesota

Från och med 1850-talet gick svenska immigranter i land i New York eller Montreal, på väg mot Chicago, där de kunde ta tåget till Rock Island, och sedan ångbåt uppför Mississippifloden. De sökte återupprätta sitt jordbrukssätt på amerikansk mark. De första svenskarna nådde området kring Chicago Lakes 1851, och det blev sedermera det mest utvecklade svenska området i nationen. Andra tidiga bosättningar utvecklades i Goodhue och Carver countyn.

På 1860-talet lockade Minnesota svenska bosättare hit för att köpa järnvägsbidragsmark. Svenska bosättningar växte fram längs järnvägslinjerna, västerut mot Kandiyohi county och norrut mot Moorhead. Bönderna kompletterade sina inkomster genom att hugga timmer eller hjälpa till att bygga järnvägar. När städerna Minneapolis och St. Paul växte snabbt på 1870- och 1880-talen fann tusentals svenska män arbete där, särskilt inom timmerindustrin och byggbranschen. Kvinnor arbetade som hembiträden, kokerskor, tvätterskor, vaktmästare eller sömmerskor i klädfabriker.

       

En ångdriven tröskmaskin i närheten av Hallock i Minnesota 1882

Bland de mest läskunniga immigranterna publicerade svenskar snart tidningar på sitt modersmål. Många kom från Småland, Skåne och Dalarna. Kyrkorna var centrum för de flesta svenska bosättningarna, oavsett om det var Lutherska, Baptistiska, Metodistiska eller Missionsförbundet.

Svenskamerikaner har gjort betydande bidrag till utbildning, näringsliv, regering, samhällsfrågor och kulturliv i Minnesota. Man kan säga att författaren och resenären Fredrika Bremers ofta citerade förutsägelse har blivit sann: "Vilket härligt Nytt Skandinavien kunde ej Minnesota bli!" 

           

Kvinnliga lantarbetare vid en sockerbetsodling under sent 1800-tal. Gallring, ogräsrensing och skörden av sockerbetor förblev ett arbetsintensivt och icke-mekaniserat låglöneyrke genom 1800-talet och in på 1900-talet. Drömmen om nya möjligheter och ett moderniserat jordbruk i Amerika stod i kontrast mot detta arbete.

            

Scandia i Minnesota är en ort i Washington County som har starka historiska band till Sverige och den stora svenska utvandringen under 1800-talet. Området anses vara den första permanenta svenska bosättningen i Minnesota.

De första svenska nybyggarna anlände till trakten redan på 1850-talet. Tre unga män från Sverige – Carl A. Fernstrom, Oscar Roos och August Sandahl – etablerade en farm nära Hay Lake 1850. Många av de svenskar som sökte sig hit kom från landsbygden i Sverige i hopp om att finna bättre möjligheter, inte minst tillgång till egen mark. Läget vid St. Croix-floden var en viktig faktor för de tidiga bosättarna.

Ortens svenska arv är fortfarande mycket påtagligt. I Scandia finns bland annat Gammelgården Museum, ett friluftsmuseum med historiska byggnader som skildrar de svenska immigranternas liv. 

Här är museet i Scandia. Det är sex videos som spelas upp automatiskt.. 

           

           

Aspebergets hällristningar

Hällristningarna finns 1,5 km söder om Taumshede i Bohuslän. Dom är daterade till den skandinaviska bronsåldern, närmare bestämt ca 1800–500 f.Kr. De ingår tillsammans med övriga närliggande hällristningsfält i hällristningsområdet i Tanum i Unescos världsarvslista över omistliga fornlämningar.

              

Bilder från 4 maj 2008: 

               

              

Den väldiga hällen vetter mot norr. Mängder med bilder är inhuggna relativt djupt i berget. Ett antal olika motivval finns. Sköldbärande krigare som höjer sina bronsyxor mot varandra, en man med enormt långt spjut och mängder med de skandinaviska hällristningarna så vanliga skeppsbilderna. Bland motiven finns också alldagliga scener såsom mannen som bearbetar jorden med ett årder bakom ett dragdjur samt en mängd bilder på olika djur. Över hela ytan finns dessutom skålgropar, runda fördjupningar vilka är den vanligast förekommande hällristningsbilden i Skandinavien. Skålgropar kan förekomma ensamma eller i grupp men finns också på hällristningsytor med andra motiv.

En bild från Aspeberget som det spekulerats mycket kring är scenen med människor som sitter eller står runt en fylld cirkel. De höjer sina händer i tillbedjande stil. Två kvinnor är markerade i helfigur på ena sidan av cirkeln. Någon säker förklaring på vad motivet åsyftar har inte kunnat uppställas.

        

                 

           

Grönsakstorget i Göteborg då och sen

Den vänstra bilden är kanske från början av 1900-talet. Den högra är från 7 maj 2020. 

            

               

Enligt en förordning från 1876 skulle all försäljning av grönsaker, rotfrukter och trädgårdsprodukter inom Vallgraven ske på just detta torg. Det var ett livligt handelscentrum för frukt, grönsaker och blommor.

Torget var en viktig mötesplats där bönder och trädgårdsmästare från omgivningarna kom in för att sälja sina varor direkt till stadens invånare. Det var en plats fylld av ljud, dofter och färger från de olika produkterna som erbjöds.

Handeln pågick ofta från tidig morgon, ibland redan vid 5-tiden på onsdagar och lördagar, för att erbjuda de färskaste varorna. 

Förutom att vara en handelsplats var torget även en viktig social mötesplats där folk träffades, utbytte nyheter och umgicks.

          

Fossil av Mosasaurus

Mosasaurier var en grupp utdöda havslevande kräldjur som levde under den sena Krita-perioden, för cirka 92 till 66 miljoner år sedan. De var inte dinosaurier, utan snarare släkt med dagens varaner och ormar. Dessa reptiler utvecklades från landlevande förfäder och anpassade sig fullständigt till ett liv i havet, med strömlinjeformade kroppar, kraftfulla simfenor och en stark, paddelliknande svans för framdrift. 
        

Tandfossil från en mindre Mosasaurus.

Mosasaurier hade en global utbredning och deras fossil har hittats på alla kontinenter, inklusive Antarktis. De trivdes i de varma, relativt grunda haven som täckte stora delar av jorden under Krita. I Sverige har man funnit fossil av mosasaurier i Skåne och angränsande områden, vilket visar att även dessa nordliga breddgrader en gång var hem för dessa marina rovdjur.

Mosasaurier var toppredatorer i sina ekosystem. Deras kost varierade troligen beroende på art och storlek, men man tror att de åt fiskar, sköldpaddor, bläckfiskar och till och med andra marina reptiler. Vissa av de största arterna, som Mosasaurus hoffmanni, kunde bli upp till 17 meter långa och var därmed bland de största rovdjuren i havet under sin tid. Mosasaurierna dog ut i samband med det stora massutdöendet i slutet av Krita-perioden, som även drabbade de icke-flygande dinosaurierna.

 Ungefärlig bild på en Mosausurus i en tänkt miljö skapad med AI. 
            

Orthoceras

Orthoceras är ett släkte av utdöda bläckfiskar som levde under ordoviciumperioden, för ungefär 488 till 443 miljoner år sedan. Deras namn, som betyder "rakt horn" på grekiska, syftar på deras långa, raka och konformade skal. Dessa skal är vanliga fossil och hittas ofta i kalksten. De används ofta som dekorativa stenar och är populära bland fossilsamlare.

             

Orthocerasfossil

Orthoceras hade en långsträckt, konformad kropp som var uppdelad i kammare. Djuret levde i den yttersta kammaren, och de inre kammarna var fyllda med gas som hjälpte till med flytkraften. Skalen varierade i storlek, från några centimeter till över en meter i längd.

Fossil av Orthoceras har hittats i marina sediment över hela världen, men de är särskilt vanliga i Marocko och Baltikum. 

En ungefärlig bild skapad med AI.