Chichén Itzá

Chichén Itzá är en övergiven stad från mayakulturen, belägen i sydöstra Mexiko cirka 190 km sydväst om Cancun på norra Yucatánhalvön. Den är sedan slutet av 1800-talet föremål för arkeologiska utgrävningar och en av mayakulturens mest kända ruinstäder. Platsen upptogs 1988 på Unescos världsarvslista, och den 7 juli 2007 blev den utsedd till ett av världens sju nya underverk.

Slottet (El Castillo)

Staden var betydande 500-900 e.Kr. och invaderades av itzáfolket på 900-talet. Namnet betyder "mynning av källor från itzáfolket", syftande på regionens cenoter (slukhål). Stadens storhetstid slutade cirka 1400. På 1800-talet återfanns ruinerna i djungeln; flera tempel, som Krigarnas tempel, har restaurerats. Här finns reliefer av den befjädrade ormen Kukulkan, identisk med aztekernas Quetzalcóatl. Vid vår- och höstdagjämningarna bildar solljuset en ormliknande skugga längs Kukulkan-pyramidens norra trappa, som "krälar" ner mot ett ormhuvud och pekar mot en helig cenote där offerceremonier hölls.

Chichén Itzás bevarade arkitektur är imponerande. En framstående plats är Bollplanen, Amerikas största historiska bollarena, 166 x 68 meter, med en bredvidliggande Tzompantli för uppvisning av skallar. Mest känd är Slottet, även kallad Kukulkan-pyramiden, en 24 meter hög byggnad med 9 terrasser som symboliserar mayatronens himlavärldar och 365 trappsteg till toppen där Kukulkans tempel finns. Krigarnas tempel är rikt dekorerat med ansiktsmasker och ett altare tillägnat Chac Mool vid trappans slut. Ett stort torg, Tusen kolonner, omges av långa kolonnader. Bland andra byggnader finns Benhuset, en pyramidformad grav för översteprästen; Observatoriet, känt som "Snäckan" med sitt karakteristiska torn; Kyrkan, ett litet tempel med ansiktsmasker tillägnat Chaac; Nunnehusen, som egentligen var förvaltningsbyggnader; och Huset med de dolda skrifterna, ett palats med hieroglyfiska inskriptioner.

              

Bollplanen (Juego de pelota)

Några föremål som har grävts ut från området: 

Itzamna-kärl som kommer ut ur krokodil, Mayapan, postklassisk, 1250-1550 e.Kr

Skål, senklassisk, 600-900 e.Kr

Flintblad formade som lagerblad med mera

Här kan man gå runt bland lämningarna genom att klicka sig fram i bilden och dra den åt höger och vänster:

         

Karta över lämningarna: 

        

               

Plymouth Model 30U från 1930

Plymouth var ett amerikanskt bilmärke som producerades av Chrysler Corporation och dess efterträdare DaimlerChrysler. Märket lanserades 1928 för att konkurrera i det som då beskrevs som det "lågprissatta" marknadssegmentet som dominerades av Chevrolet och Ford. Det blev en storsäljare för biltillverkaren fram till slutet av 1990-talet. Plymouth-bilar marknadsfördes främst i USA.

                    

Bild från juni 2007: 

              

             
Att köra en 1930 Plymouth Model 30U var en helt annan upplevelse än att köra en modern bil. Vad gäller styrning och bromsar krävdes det stor muskelkraft eftersom inga servofunktioner fanns, vilket gjorde både att svänga och bromsa fysiskt krävande. Växellådan var en manuell osynkroniserad historia som krävde dubbelkoppling för att få in växlarna smidigt. Prestanda och komfort var blygsam med en liten motor som gav långsam acceleration och enkel fjädring som resulterade i en skakigare färd. När det kom till säkerhet och vägkänsla erbjöd bilen mindre skydd vid kollisioner, men gav å andra sidan en mycket direkt och engagerande vägkänsla. Slutligen krävde underhåll att man var noga, då bilen var känslig för väder och krävde regelbunden omvårdnad för att hålla sig i skick.
            

Här är en närmare titt på inredningen med mera: 

                 

            

Runsten väster om Kinnarp

Ett fornminne med beteckningen Kinneved 39:1. Den stod tidigare i Sörby, Kinnvalds sn där den hade framtagits ur en bro. Folktraditionen menade dock att den ursprungligen stått på Alarps marker dit den återigen flyttades år 1935, till nuvarande plats. Runstenarna tillkom huvudsakligen mellan år 300 och 1130, och många av dom på 1000-talet.

Texten på stenen lyder: 
"Åle/Alle och Karle reste denna sten efter Frösten, sin fader, en mycket god tägn."

Bild från 12 juni 2007: 

          

                     

            

Fossil av ammonit

Ammoniter var marina blötdjur, nära släkt med dagens bläckfiskar, som levde inuti spiralformade, kammarlindade skal. De var aktiva rovdjur i forntidens hav och använde sannolikt sina tentakler för att fånga fiskar, kräftdjur och andra smådjur. Genom att reglera gas- och vätskeinnehållet i skalets kammare kunde de kontrollera sin flytförmåga och röra sig upp och ner i vattenmassan. De framförde sig genom att pressa ut vatten ur en rörformad sifon. Ammoniterna befolkade många olika marina miljöer, från grunda kustområden till djupare vatten, och fanns i världens alla hav under sin storhetstid.

180 miljoner är gammal fossil av ammonit hittad i Frankrike.

Dessa fascinerande djur levde under en enorm tidsperiod, från devon för cirka 400 miljoner år sedan fram till att de dog ut samtidigt som dinosaurierna för 66 miljoner år sedan. Under denna långa tid utvecklades tusentals olika arter med en häpnadsväckande variation i skalformer och storlekar. De flesta ammonitskal man hittar är några centimeter till någon decimeter stora, men det fanns jättearter vars skal kunde bli över en meter i diameter. Deras snabba utveckling och globala spridning gör att fossil av ammoniter är oerhört värdefulla för att datera bergarter.

Här är en ungefärlig bild av en ammonit i dess livsmiljö skapad med Gemini AI: 

Svenska utvandringen till Minnesota

De första svenskarna anlände till territoriet Minnesota 1850 och bosatte sig i Scandia. Vid 1920 var nästan en fjärdedel av Minnesotas utlandsfödda invånare svenskar, vilket gjorde delstaten till hem för fler svenskar än någon annan delstat förutom Minnesota och St. Paul. Omkring hälften levde i Minneapolis och St. Paul.

Olof Olsson från Nerikes Kil utvandrade ca 1880 till Rush City, Minnesota

Från och med 1850-talet gick svenska immigranter i land i New York eller Montreal, på väg mot Chicago, där de kunde ta tåget till Rock Island, och sedan ångbåt uppför Mississippifloden. De sökte återupprätta sitt jordbrukssätt på amerikansk mark. De första svenskarna nådde området kring Chicago Lakes 1851, och det blev sedermera det mest utvecklade svenska området i nationen. Andra tidiga bosättningar utvecklades i Goodhue och Carver countyn.

På 1860-talet lockade Minnesota svenska bosättare hit för att köpa järnvägsbidragsmark. Svenska bosättningar växte fram längs järnvägslinjerna, västerut mot Kandiyohi county och norrut mot Moorhead. Bönderna kompletterade sina inkomster genom att hugga timmer eller hjälpa till att bygga järnvägar. När städerna Minneapolis och St. Paul växte snabbt på 1870- och 1880-talen fann tusentals svenska män arbete där, särskilt inom timmerindustrin och byggbranschen. Kvinnor arbetade som hembiträden, kokerskor, tvätterskor, vaktmästare eller sömmerskor i klädfabriker.

       

En ångdriven tröskmaskin i närheten av Hallock i Minnesota 1882

Bland de mest läskunniga immigranterna publicerade svenskar snart tidningar på sitt modersmål. Många kom från Småland, Skåne och Dalarna. Kyrkorna var centrum för de flesta svenska bosättningarna, oavsett om det var Lutherska, Baptistiska, Metodistiska eller Missionsförbundet.

Svenskamerikaner har gjort betydande bidrag till utbildning, näringsliv, regering, samhällsfrågor och kulturliv i Minnesota. Man kan säga att författaren och resenären Fredrika Bremers ofta citerade förutsägelse har blivit sann: "Vilket härligt Nytt Skandinavien kunde ej Minnesota bli!" 

           

Kvinnliga lantarbetare vid en sockerbetsodling under sent 1800-tal. Gallring, ogräsrensing och skörden av sockerbetor förblev ett arbetsintensivt och icke-mekaniserat låglöneyrke genom 1800-talet och in på 1900-talet. Drömmen om nya möjligheter och ett moderniserat jordbruk i Amerika stod i kontrast mot detta arbete.

            

Scandia i Minnesota är en ort i Washington County som har starka historiska band till Sverige och den stora svenska utvandringen under 1800-talet. Området anses vara den första permanenta svenska bosättningen i Minnesota.

De första svenska nybyggarna anlände till trakten redan på 1850-talet. Tre unga män från Sverige – Carl A. Fernstrom, Oscar Roos och August Sandahl – etablerade en farm nära Hay Lake 1850. Många av de svenskar som sökte sig hit kom från landsbygden i Sverige i hopp om att finna bättre möjligheter, inte minst tillgång till egen mark. Läget vid St. Croix-floden var en viktig faktor för de tidiga bosättarna.

Ortens svenska arv är fortfarande mycket påtagligt. I Scandia finns bland annat Gammelgården Museum, ett friluftsmuseum med historiska byggnader som skildrar de svenska immigranternas liv. 

Här är museet i Scandia. Det är sex videos som spelas upp automatiskt.. 

           

           

Aspebergets hällristningar

Hällristningarna finns 1,5 km söder om Taumshede i Bohuslän. Dom är daterade till den skandinaviska bronsåldern, närmare bestämt ca 1800–500 f.Kr. De ingår tillsammans med övriga närliggande hällristningsfält i hällristningsområdet i Tanum i Unescos världsarvslista över omistliga fornlämningar.

              

Bilder från 4 maj 2008: 

               

              

Den väldiga hällen vetter mot norr. Mängder med bilder är inhuggna relativt djupt i berget. Ett antal olika motivval finns. Sköldbärande krigare som höjer sina bronsyxor mot varandra, en man med enormt långt spjut och mängder med de skandinaviska hällristningarna så vanliga skeppsbilderna. Bland motiven finns också alldagliga scener såsom mannen som bearbetar jorden med ett årder bakom ett dragdjur samt en mängd bilder på olika djur. Över hela ytan finns dessutom skålgropar, runda fördjupningar vilka är den vanligast förekommande hällristningsbilden i Skandinavien. Skålgropar kan förekomma ensamma eller i grupp men finns också på hällristningsytor med andra motiv.

En bild från Aspeberget som det spekulerats mycket kring är scenen med människor som sitter eller står runt en fylld cirkel. De höjer sina händer i tillbedjande stil. Två kvinnor är markerade i helfigur på ena sidan av cirkeln. Någon säker förklaring på vad motivet åsyftar har inte kunnat uppställas.

        

                 

           

Grönsakstorget i Göteborg då och sen

Den vänstra bilden är kanske från början av 1900-talet. Den högra är från 7 maj 2020. 

            

               

Enligt en förordning från 1876 skulle all försäljning av grönsaker, rotfrukter och trädgårdsprodukter inom Vallgraven ske på just detta torg. Det var ett livligt handelscentrum för frukt, grönsaker och blommor.

Torget var en viktig mötesplats där bönder och trädgårdsmästare från omgivningarna kom in för att sälja sina varor direkt till stadens invånare. Det var en plats fylld av ljud, dofter och färger från de olika produkterna som erbjöds.

Handeln pågick ofta från tidig morgon, ibland redan vid 5-tiden på onsdagar och lördagar, för att erbjuda de färskaste varorna. 

Förutom att vara en handelsplats var torget även en viktig social mötesplats där folk träffades, utbytte nyheter och umgicks.

          

Fossil av Mosasaurus

Mosasaurier var en grupp utdöda havslevande kräldjur som levde under den sena Krita-perioden, för cirka 92 till 66 miljoner år sedan. De var inte dinosaurier, utan snarare släkt med dagens varaner och ormar. Dessa reptiler utvecklades från landlevande förfäder och anpassade sig fullständigt till ett liv i havet, med strömlinjeformade kroppar, kraftfulla simfenor och en stark, paddelliknande svans för framdrift. 
        

Tandfossil från en mindre Mosasaurus.

Mosasaurier hade en global utbredning och deras fossil har hittats på alla kontinenter, inklusive Antarktis. De trivdes i de varma, relativt grunda haven som täckte stora delar av jorden under Krita. I Sverige har man funnit fossil av mosasaurier i Skåne och angränsande områden, vilket visar att även dessa nordliga breddgrader en gång var hem för dessa marina rovdjur.

Mosasaurier var toppredatorer i sina ekosystem. Deras kost varierade troligen beroende på art och storlek, men man tror att de åt fiskar, sköldpaddor, bläckfiskar och till och med andra marina reptiler. Vissa av de största arterna, som Mosasaurus hoffmanni, kunde bli upp till 17 meter långa och var därmed bland de största rovdjuren i havet under sin tid. Mosasaurierna dog ut i samband med det stora massutdöendet i slutet av Krita-perioden, som även drabbade de icke-flygande dinosaurierna.

 Ungefärlig bild på en Mosausurus i en tänkt miljö skapad med AI. 
            

Orthoceras

Orthoceras är ett släkte av utdöda bläckfiskar som levde under ordoviciumperioden, för ungefär 488 till 443 miljoner år sedan. Deras namn, som betyder "rakt horn" på grekiska, syftar på deras långa, raka och konformade skal. Dessa skal är vanliga fossil och hittas ofta i kalksten. De används ofta som dekorativa stenar och är populära bland fossilsamlare.

             

Orthocerasfossil

Orthoceras hade en långsträckt, konformad kropp som var uppdelad i kammare. Djuret levde i den yttersta kammaren, och de inre kammarna var fyllda med gas som hjälpte till med flytkraften. Skalen varierade i storlek, från några centimeter till över en meter i längd.

Fossil av Orthoceras har hittats i marina sediment över hela världen, men de är särskilt vanliga i Marocko och Baltikum. 

En ungefärlig bild skapad med AI. 

Hällristningarna vid Smedstorpet

Cirka 3 km söder om Tanumshede finns denna hällristningslokal. 

         

I likhet med hällristningen vid Fossum har den här ristningen med åtta ryttare framställts vid ett och samma tillfälle och av samma person, ett mycket ovanligt förhållande.
             
Fem av ryttarna bär spjut och rektangulära sköldar av keltisk typ. Dessa sköldar kom på modet under tidig järnålder. Den här ristningen kan därför dateras till cirka 300 f.Kr. Detta är alltså en av de sista hällristningarna som gjordes i Tanum. Trots det är det en av världens äldsta kända avbildningar av rytteri som bär sköld! Arkeologiska fynd av praktfulla betselbeslag visar att hästen var en statussymbol under brons- och järnåldern.

          

            

Den röda markeringen visar hällristningarnas läge:

             

             

Kultehamn på Orust

En stig med ett flertal lämningar av torp från 1800-talet och 1900-talet. Bilder från 30 april 2008.

               

            

Röd markering visar stigens början: 

             

     

Medeltidsmusik

Modern medeltidsinspirerad musik av Martin Holm.

           

                

Landsbygden på medeltiden

Medeltidens landsbygd var en helt annan värld än den vi känner idag. Nästan alla människor bodde i små byar och livnärde sig på jordbruket. Livet var hårt och präglades av årstidernas växlingar och naturens nycker. Det var enkla förhållanden och hårt arbete.

Bilder av ett rekonstruerat hus i Ekehagens forntidsby norr om Åsarp 13 juni 2007: 

               

Bönderna odlade spannmål, grönsaker och höll djur för att försörja sig och sin familj. Arbetet var tungt och utfördes med enkla redskap.

   

Husen var oftast små och byggda av trä eller sten. De saknade bekvämligheter som vi tar för givet idag, som rinnande vatten och inomhuswc.

     

Kosten bestod främst av bröd, gröt och grönsaker. Kött var en lyx som bara äts vid speciella tillfällen.

      

Livslängden var kort på grund av dålig hygien, brist på mediciner och utbredda sjukdomar som pest och tuberkulos.

Trots de svåra levnadsvillkoren fanns det en stark gemenskap mellan människorna i byarna. Man hjälpte varandra med arbetet och firade högtider tillsammans. Kyrkan spelade en viktig roll i människors liv och gav tröst och hopp.

Samhället var uppbyggt på ett feodalt system. Bönderna var beroende av godsägaren, som i gengäld skyddade dem. Bönderna betalade ofta en stor del av sin skörd i form av avgifter till godsägaren.

Kortfattat kan man säga att livet på landsbygden under medeltiden var tufft, men också präglat av en stark gemenskap och en nära relation till naturen.